BOKIT | Flyttningsrörelsens utmaningar

Flyktingars möjligheter att bli insläppta i Finland, deras mottagande i landet och flyttninghjälpens utveckling och problem.

De är de genomgående ämnena som togs upp av Aida Simidzija, Marcus Floman och Ulf Särs på Tottiscenen under bokmässan på fredagen. Aida Simidzija berättade om sin egen upplevelse med sin dotter som flyktingar från kriget i Bosnien, via Kroatien och Tyskland, till Närpes, Finland. Hennes historia beskriver på samma gång problemen med flyttningsrörelserna mycket tydligt och klart.

Simidzija tog blanad annat upp svårigheten med att få lov att flytta in i Tyskland, och problemen då hon väl var där.

"Man fick nästan ingen hjälp att komma på fötterna", berättade Aida. "Vi fick endast lov att bo i landet och lite pengar, inte mer. Inte ens en tolk att hjälpa oss med arrangering av jobb, skolor, o.s.v."

Aida berättade även om fördelen med att bli intagen till en liten stad som Närpes: Allting fungerar bättre och smidigare. Hon beskrev staden som "en mycket god förebild för andra städer" då det gäller mottagingen av flyktingarna.

Marcus Floman som jobbar för flyttningsrörelsen skildrade problemen med flyktingsintagningen, som han själv anser inte tas upp tillräckligt. Han tog upp de stränga bestämmelserna om vem som får uppehållstillstånd eller asyl, vilket enligt honom beror på en för strikt tolkning av lagen.

Floman jobbar med att övervaka att lagen följs, och att de som har rätt att slippa in verkligen gör det. Även problemet med kvotflyktingars långa väntetider i flyktinglägren på att slippa in i länder som Finland nämndes.

Marcus talade om flyttningsrörelsen betydelse för u-länderna. Han anser att människornas behov av den är stor: De med problem i hemlandet, till exempel sådana som är utsatta för förtryck, har chansen att få ett bättre liv. Pengarna som skickas till hemlandet av de som jobbar i rikare länder har även en stor betydelse.

Skribenten är Hbl:s juniorreporter på Helsingfors bokmässa.