Om att bli vuxen

Vad förväntas av dig i livet? Stannar du kvar, tänker du fly? Är gräset grönare på andra sidan? Dessa frågor och fler behandlar Jenny Björklund i sin andra roman Bara gå.

 I röda fåtöljer vid Tottiscenen sitter Katarina Gäddnäs och Jenny Björklund och talar ömsesidigt förstående om skrivande, barn  och samtida problem. Framför dem lutar Björklunds nya bok Bara gå (Schildts&Söderströms 2012) med en duva på pärmen.

- Duvan har jag fotograferat själv i Barcelona. Den är grå och vardaglig, som stämningen i boken. Den är också på väg någonstans.

Huvudpersonen är en ung kvinna som inte vet vart hon är på väg eller vart hon borde vara. Hennes namn nämns endast en gång. Detta för att skapa en känsla av distans, liksom också du-formen Björklund skriver i. Denna skrivform var ursprungligen ett experiment som sedan kom för att stanna.

Det är inte fråga om ett självbiografiskt verk, även om hon i skrivprocessen fick utlopp för sina känslor. Bland annat upplever hon en liknande stress som huvudpersonen att slutföra gradun. Det är roligare att skriva skönlitteratur...

Detta verk påbörjade hon under en kurs i Litterärt skapande på Åbo Akademi. Hon är en snabb skribent, och "kroniskt kortfattad". Texten är indelad i korta prosastycken med mellanrubriker. För publiken läser hon två stycken. Även om de uttryckligen är åtskilda kryper de ändå in på varann, de pusslas ihop i huvudet på åhöraren.

En del element har Björklund bakat in ur sin egen livsmiljö, till exempel det tjattriga cafeet står att finna påriktigt i Vasa. Hon undersöker människor i sin omgivning och samlar tankar här och där: behovet att ha något att stressa över,  det digra utbudet valmöjligheter den unga vuxna har framför sig, rastlösheten och maktlösheten för att inget kommer att förändras om man reser. Huvudpersonen själv vet att gräset inte är grönare på andra sidan, ändå känner hon att hon måste iväg. Men vart?

Bara gå är ålderslös. Gymnasie- och högstadie- elever läser kanske för att förstå och kunna förbereda sig på framtiden (författaren skrattar och minns hur hon själv som yngre slukade böcker om lite äldre för att komma in i den världen). Många 50-70-åringar läser för att känna igen sig i sin ungdomstid. En bred läsarkrets ger rum för mer tolkningar, vilket gagnar verket positivt. Oberoende av vem och hur gammal du är, bara läs!