BOKMÄSSAN BÖRJAR IGEN. Öppet den 25.10-28.10.(Foto:Benjamin Airava)

Bokmöjligheternas land

Saxofonen sjunger för sig själv i den ännu besöktomma hallen. Personalen har fullt upp: vagnar skuffas omkring, planscher hängs upp, dörrar poleras, stolar ligger och måste ställas upp. Ute är det kallt och bokmässan öppnar, vem strömmar in?

Bulldoften svävar och mycket tål att tänka på då kulisserna vid de olika förlagsstånden ska byggas upp. Tove Fransman vid Svenska litteratursällskapets monter måste ersätta en del av de färska grönsakerna, som ska pryda en trave trädgårdsböcker, med plastversioner för att strålkastaren värmer.

Mässcentrets ankomsthall börjar påminna om ett flygfält då klungor av människor trängs för att längs den gröna mattan få skrida ner till bokmöjligheternas land. Det viftas med program och tidningar och förväntan är påtaglig: hit kommer många för att tillsammans med vänner ta del av kulturen.

Väl här inne strosar gammal som ung runt och nosar värdigt eller mer uppenbart ivrigt på blanka pärmar i travar. En av dem är Mikael, femteklassist i Degerö lågstadieskola. Han är här för första gången och ska jaga efter böcker han skulle vilja ha till skolans bibliotek. Än har han inte fyndat, men han har också först nyligen anlänt.

Antonia och Assi, också femmor men från Cygnaes lågstadieskola, har varit här tidigare år med familjen. I år är de för första gången här med skolklassen och ska hitta böcker de skulle vilja läsa.  Favoriten är funnen: serien om Kalla Knaster. Enligt läraren Viktoria Harcke ska barnen fylla i ett uppgiftspapper och gå på en författarintervju.

- Idag ser femmornas och sexornas skoldag ut såhär, ingen stannar i skolan. Vi brukar besöka mässan årligen.

Arbetare på Schildts & Söderströms förlag kontrollerar att barnen inte använder böckerna som skrivunderlag för sina uppgiftspapper. Jonna Brander vet att vardagsförmiddagarna på mässan brukar fyllas av skolbarn. Hon tycker det känns spännande när förlagen fusionerat. Nu finns mycket mer böcker i ståndet!

Bakom oss, på Tottisscenen, sätter en av de första författarintervjuerna igång. En grupp barn och lite äldre lyssnar uppmärksamt medan det runt dem börjar vandra allt fler. Mässan har pågått en halvtimme och stämningen blir allt intensivare. Saxofonerna har tystnat men sorlet av människoröster ekar istället i mässcentret. Om böcker finns det så mycket att säga att fyra dagar kanske inte räcker till så set gäller att fylla hela utrymmet med rekommendationer, ideér och ren och pur fakta.