Emilia Nybergs fotoverk hänger på Café Talo på Tavastvägen och tar sig an tematiken i föreställningen Eden. Skådespelarna Peter Kanerva och Ágnes Kaszás i verket Björnfamiljen besöker Björnparken. Foto: Emilia Nyberg.

Fem frågor: Aleksis Meaney skriver kärleksbrev

Aleksis Meaney återvänder till Teater 90° som han för två år sedan skapade succén Aniara med. Denna gång ger han sig i kast med Mark Twains noveller i föreställningen Eden.

Varför ville du sätta upp Mark Twains noveller Evas dagbok och Utdrag ur Adams dagbok?

Texterna kommer från en serie noveller om Adam och Eva men Twain själv var inte särskilt troende. Adam är egentligen hans alter ego som han med humor närmar sig till exempel papparollen genom. Eva är i sin tur hans fru och redaktör Olivia. Hon var viljestark, kärleksfull och intelligent. Twain skrev Evas dagbok 1906, två år efter Olivias död, och texten påminner om ett kärleksbrev. Twain är före sin tid med kvinnobilden. Han var en tidig medborgaraktivist och i ett av hans mest kända tal försvarade han kvinnans rätt att rösta.

Du har regisserat på Ryhmäteatteri, på Fringe-festivalen i Edinburgh och på Lilla Teatern. Varför ville du samarbeta med Teater 90° igen?

Det är samma gäng som jag gjorde Aniara med och då fungerade samarbetet verkligen. Vi kände att vi gjorde njutningsfull teater och sedan dess har vi hela tiden funderat på hur och när vi skulle kunna arbeta ihop igen.

Då spelade ni i Kabelfabrikens källare, den här gången på galleriet Forum Box – hur fungerar galleriet som scen?

Jag uppfattar inte miljön som svår trots att den förstås har en arkitektonisk särprägel. Tvärtom ger galleriet möjligheter. Vi kom fram till att vi skulle syna kärleken och parrelationen som konstverk i ett rum bland andra konstverk. Vi visar upp en samling tankar på scenen. Vi valde också att förflytta kärleksbreven till vår egen tid. Vi har vuxit upp med musikkanalen MTV på nittiotalet som jag påstår var konstmusikvideons guldålder. För oss har musikvideor blivit ett sätt att uttrycka kärlek, att ge ord åt sådant som man annars inte kan beskriva.

Vad intresserar dig överlag som regissör?

Jag tycker om projekt som är olika varandra. På det sättet håller jag mig alert. Personligen gillar jag absurda, surrealistiska världar som ändå rymmer en berättelse. Jag tycker om att arbeta visuellt och med musik. Jag använder mig gärna av populärkulturella referenser som odlar bilder. Jag tror ändå att en bild säger mer än tusen ord på scenen.