Drömlika tillstånd. Kylie Minoque i Leon Carax Holy Motors.

Det här ska du se på Kärlek & Anarki

Grattis! I dag inleds biljettförsäljningen till Helsingfors ungdomligt uppkäftiga filmfestival som fyller ett kvarts sekel. Här är tio tips på sevärda filmer, valda för att presentera festivalens bredd och favorisera dem som inte har annan distribution i Finland.

Varje år finns några filmer med främst för att chockera och tillfredställa den dåliga smaken, som den nihilistiska serbiska Clip om tonårsflickors sexliv på nätet och den ryska zombiefilmen Shopping Tour om finska kannibaler som äter ryska turister. Men ta en risk, köp en biljett till en okänd film och förälska dig. Eller förfasa dig.

1. Beasts of the Southern Wild av Benh Zeitlin.
För dem som vill se det nyaste nya. Årets fyrverkeri i indiefilmskategorin, alltid en av festivalens starkaste. Den 29-åriga debutregissören med minimal budget har vunnit pris från Sundance till Cannes. Magisk realism, en ny Spielberg har extatiska kritiker sagt – poetisk konstfilm möter Die Hard är regissörens egen beskrivning. En 6-årig hjältinna (Quvenzhané Wallis) utanför Louisianas kust då orkanen Katrina är på väg.

2. In Darkness av Agnieszka Holland.
För dem som står ut med en förintelsefilm. Den skoningslösa konkretionen i de klaustrofobiska bilderna av ett dussin judar som lever i kloakerna under Lvovs ghetto är oförglömlig. Bland råttor, skit och stigande vatten, hjälpta endast av den girige polacken Leopold Socha (Robert Wieckiewicz), går livet vidare.
Barn föds, högtider firas, par har sex: tomtebloss av hopp. Det är ofattbart. Polens Oscarskandidat för bästa film i vår.

3. Damsels in Distress av Whit Stillman.
För dem som saknat Stillmans depressiva haute bourgeoisie ungdomar på Manhattan. Vi Stillman-vänner, i pärlhalsband och tweedkavajer (åtminstone i hjärtat), är inte många men desto lojalare. Stillman, som fyllt 60(!), låter i denna sin fjärde film tre collegeflickor steppa, sjunga musikalnummer och annars också söndra realismen. Men originaliteten och den lysande dialogen lär bestå.

4. Margaret  av Kenneth Lonergan.
För dem som vill se en film som i åratal hamnat i filmbolagens klor, mest för att den inte följer en enda genres konventioner. AnnaPaquin är i huvudrollen som en priviligierad 17-åring på Manhattan som av misstag orsakar en buss­olycka – och sedan tar som sin mission att busschauffören (Mark Ruffalo) sparkas. Mera ambivalens, manipulation, självrättfärdigande – en riktig tonårsflicka alltså – än Hollywood tillåter.

5. Play  av Ruben Östlund.
Favorit i repris för dem som missade Sveriges mest omtalade film ifjol och har sörjt över att den aldrig kom till biograferna. Historien om ett gäng svarta killar som stjäl mobiltelefoner av jämnåriga i Göteborg fick svenskarna att prata om ras, men om hur det används och av vem. Nu nominerad för Nordiska rådets filmpris, alla kandidaterna visas.

6. A Royal Affair  av Nikolaj Arcel.
För dem som är svaga för kungahus, kostymdrama och dansk films gåva till kvinnorna Mads Mikkelsen. Det svenska fyndet Alicia Vikander är drottning Caroline Matilda, gift med den sinnesjuke kung Christian VII som föredrar bordeller. Lyckligtvis inträder hennes livläkare Struensee (Mikkelsen) och tillsammans genomför de en revolution i Danmark.
Samma historiska typer som i P.O. Enquists roman Livläkarens besök.

7. Dogtown and Z-boys  av Stacy Peralta.
För alla skejtare, subkultursnördar och dokumentärvänner. Ur en ytterst högklassig klassikerserie av idel fiktion väljer jag Peraltas första dokumentär från 2002, om hur rullbrädorna på 70-talet började flyga. Också för att man nu har chansen att se vad som hände sen, i den nyinspelade fortsättningen Bones Brigade. Även This ain’t California om skejtare i DDR låter lovande.

8. Searching for Sugar Man  av Malik Bendjelloul.
För dem som tror att bara finkultur är värd Paavo Arhinmäkis tid och att populärkultur inte har politiska konsekvenser. Den svenska regissören Bendjelloul har gett sig ut för att hitta Rodriguez, Mexi­kos Bob Dylan, som gjorde två skivor 1971 och 72 och sedan föll i total global glömska – utom i Sydafrika där hans protestsånger spelades mot apart­heid. Motsatsen till hans frånvaro kunde vara Marina Abramovicć: The Artist is Present, vars grej helt enkelt är närvaro. Som att sitta i 700 timmar på MOMA och se in i besökares ögon.

9. I wish av Hirkokazu Kore-eda.
För dem som blivit beroende av asiatisk films utsökta estetik och mästerliga regissörer, ändå från början erbjudna på K&A. Kore-eda är en japansk regissör som har utmärkt hand med barn, vilket märks i det här dramat om två bröder som skilts åt vid sina föräldrars skilsmässa. Från Asien kommer också min guilty pleasure: Romeo och Julia i Bollywoodversion i Love Rebels.

10. Holy Motors  av Leon Carax.
För dem som vill att film ska vara ren dröm, det undermedvetna, bilder de aldrig sett förut. Som till exempel en naken rödhårig dvärg med stånd, beströdd med rosenblad, med huvudet i supermodellen Eva Mendez knä. Eller en koreograferad erotisk dansscen i ett blueroom.
En kritikerfavorit på årets Cannes – eller ett tecken på kritikerkårens slutgiltiga dekadens.

Kärlek och Anarki pågår mellan den 20–30 september, läs mer här.