Saska Saarikoski: Resa till en okänd far

Länge intalade sig Saska Saarikoski att han inte behövde sin ständigt frånvarande pappa och att han i själva verket inte ens var nyfiken på den person så många andra ansåg sig känna.
Men när hans egen femtioårsdag närmade sig och han insåg att han redan blivit äldre än poeten, författaren och översättaren Pentti Saarikoski var vid sin död, tvingades Saska Saarikoski kapitulera.

Han var trots allt nyfiken på den far han efter fyllda sju träffade bara en handfull gånger.
”Jag har en pappa men han är inte min pappa”, skriver Saarikoski i sin egen personliga betraktelse över fadern.

I dag utkommer Saska Saarikoskis Sanojen alamainen (ungefär Ordens undersåte). Saska Saarikoski har plöjt igenom sin fars litterära kvarlåtenskap samt alla de brev och dagböcker som Pentti Saarikoski deponerade hos Suomen kirjallisuuden seura.
Han har kompletterat det litterära arvet med egna reflexioner kring fadern och hans åsikter om politik, kultur och religion. Också alkoholen får ett eget kapitel – Pentti Saarikoski var en av Finlands mest kända alkoholister.
Fram stiger bilden av en briljant stilist som på några få ord sammanfattade vardagliga spörsmål.
”Det blev en resa som lönade sig” noterar Saska Saarikoski i bokens sista kapitel.
– Via hans texter lärde jag äntligen känna Pentti, förtydligar Saska Saarikoski när vi dricker morgonkaffe i Helsingfors.
Saska Saarikoskis mamma Leena Larjanko hade ett förhållande med Pentti Saarikoski men var aldrig gift med honom. Pentti Saarikoski fick sammanlagt fem barn.
Under läsningen hittade Saska Saarikoski känslor hos sig själv som han hade trott sig vara befriad från.
– I fadersrelationen fanns mer att behandla än jag hade tänkt mig. Jag visste att jag skulle vara tvungen att ta itu med den men hade inte begripit hur viktig den var.
Den emotionella upplevelsen av att äntligen möta sin pappa förstärktes av att Saska Saarikoski i sitt andra äktenskap har fått två små söner. Arbetet på boken inleddes medan han var vårdledig och fortsatte när han var studieledig och bosatt i Oxford.
– Jag såg tilliten och förhoppningarna som mina barn riktade mot mig och insåg hur viktig en pappa är. Samtidigt mindes jag hur ofta Pentti gjorde mig besviken.

Anklagade du någonsin Pentti för hans bristande engagemang i sina barn?
– När jag var 16 år frågade jag honom varför han hade avlat fem barn men var ointresserad av att njuta av den glädje barn ger. Pentti svarade att barnen för honom var ett sätt att bevisa sin manlighet vilket jag tolkar som att han hade funderat på det hela.
– En annan gång undrade jag varför han aldrig tog kontakt. Då frågade han om jag verkligen ansåg att han borde ha stått vid fotbollsplanen och hejat på mig när jag spelade fotboll.
– Jag borde ha svarat naturligtvis! men blev så förbluffad att jag inte fick fram ett ord.

Ingen vanlig farfar
Saska Saarikoski har konsekvent tackat nej varje gång någon bett honom uppträda i offentligheten med anekdoter om sin berömde far.
– Det var bra för mig, säger han och berättar att hans fyra barn inte heller har matats med berättelser om sin inte särdeles vanlige farfar.
– Nu har de två äldsta börjat intressera sig för Pentti. De två yngsta fattar knappast att den skäggige herren är deras farfar.
Historierna om den stupfulle och svamlande Pentti Saarikoski är oändligt många. Saska Saarikoski tippar att spritmissbruket var en orsak till att Pentti Saarikoski blev så älskad.
– Alkoholen blev den svaghet som gjorde honom till något annat än en katederakademiker.
Men som författare var Pentti Saarikoski överraskande skarp, påpekar sonen.
– Hans dikter kan vara svåra men de aforismliknande tankarna är klartänkta iakttagelser från vardagen. Många av hans reflektioner känns alltjämt överraskande aktuella.
Pentti Saarikoski var gift fyra gånger, sista gången med Mia Berner som han bodde med på Tjörn norr om Göteborg. Han var väl förtrogen med Sverige där han också hade bott under krigen.

Hur väl behärskade han svenskan?
– Ganska bra tror jag, åtminstone då det gällde skriftspråket. Finska var hans modersmål och han var bättre på att skriva än att tala ett främmande språk.
– Även om han hade översatt James Joyce till finska tror jag inte att han hade varit kapabel att köpa en liter mjölk på engelska. Fast kanske han inte köpte mjölk på något språk alls ...
Frågan om vad Pentti Saarikoski själv hade ansett om Saska Saarikoskis bok var förstås omöjlig för sonen att undvika.
– I offentligheten hade han varit förbryllad över att hans slumpmässiga tankar har omformats till aforismer. Men i hemlighet hade han varit nöjd, alla författare vill bli lästa och omtolkade.