Ben Heppner: "Ärligheten är Tristans trumf"

I en hotellfoajé i centrala Helsingfors sitter Ben Heppner en förmiddag i augusti avslappnat tillbakalutad i soffan. Den kanadensiska tenoren ler vänligt på sitt nordamerikanska vis när han svarar på frågorna.

Till Helsingfors har Heppner anlänt för rollen som Tristan i Radions symfoniorkesters och Helsingfors festspels uppsättning av Wagners Tristan och Isolde. Under de senaste femton åren har Heppner sjungit Tristan under ett sextiotal föreställningar i ett tiotal produktioner och följaktligen torde han veta vad som utgör en god Tristanföreställning.

– Det är publiken som gör skillnaden. När publikens förväntningar är tillräckligt höga kan en god föreställning bli utmärkt, säger han innan han specificerar sitt svar.

– Det som behövs är bland annat god personkemi mellan sångarna och en dirigent som förstår sig på sång. I tredje akten finns ställen där det inte står något om tempoförändringar i partituret men där det finns så många uppradade ord att man som sångare måste ta det lite lugnare. De flesta dirigenter ger en automatiskt lite mera tid, medan man av andra dirigenter måste be om den, varpå dirigenten kan säga "visst, naturligtvis" eller "det här är mitt tempo".

Heppner säger att han överlag har jag haft förmånen att jobba med härliga kolleger och dirigenter. Han säger sig också ha haft ett utmärkt förhållande till de motspelare som sjungit Isoldes roll.

– Jag har vart lyckligt lottad att få sjunga med bland andra Waltraud Meier, Jane Eaglen och Deborah Voigt som alla varit härliga. Men att nämna en favorit-Isolde är ändå som att säga vem som är mitt favoritbarn – de är alla mina favoriter!, säger Heppner som i Helsingfors får litauiska sopranen Violeta Urmana som motpart.

Ärlighet varar längst

Förhållandet mellan Tristan och Isolde är ett av problematisk natur där båda parterna, åtminstone inledningsvis, försöker hålla igen känslorna och streta mot sina sinnliga frestelser. I andra akten förenas Tristan och Isolde såväl kroppsligt som själsligt, men även där finns alltid med ett uns av tvivel.

Hur kära tror du Tristan och Isolde på riktigt är i varandra?
– Jag tror att de är väldigt kära. Andra akten upplever jag är nästan som en scen ur ett äktenskap när Tristan och Isolde äntligen är uppriktiga och medger alla missförstånd och sårande situationer som uppstått mellan dem. Samtalet mellan de två fortgår nästan i realtid, vilket i sig är rätt unikt i en opera. För mig är det svårt att föreställa mig ett mera ärligt verk, säger Heppner.

Hur viktigt är det att Tristan och Isolde står nära varandra på scenen?
– I alla produktioner som jag sjungit i har vi varit nära varandra på scenen, inte så att vi skulle hångla direkt, men nog så att vi står varandra nära emotionellt. Jag skulle inte vilja sjunga i en produktion där Tristan och Isolde stod på milslångt avstånd från varandra. Jag föredrar att förverkliga musiken och skådespelet snarare än någon regissörs konstiga vision av verket.

Den uppsättning som nu kommer till Helsingfors visades första gången i Los Angeles 2004 och rör sig i gränslandet mellan konsertframförande och scenisk tolkning. För regin svarar Peter Sellars och bakom orkestern, kören och solisterna visas videokonstnären Bill Violas tolkning av händelserna, en tolkning som inte helt okontroversiell.

– Bilderna till första akten känns malplacerade och det känns inte som att vi berättar samma story. Men andra akten innehåller vissa underbara bilder på filmen och tredje akten tycks sammanfatta allt på ett starkt sätt till en härlig visuell och musikalisk fröjd.