Mikko Franck: ”Åbo behöver nytt konserthus”

Vad handlar orkesterstriden om?
– Idén föddes tillsammans med musikfestspelens konstnärliga ledare Topi Lehtipuu, som ville göra något stort och annorlunda i det nya Logomo i Åbo. På scenen finns Nationaloperans orkester och Kungliga operans orkester som turvis spelar Mahler och Ravel i en landskamp. Dessutom bjuder vi på några överraskningar.

Finns det inte ett stänk av jippo över det här?
– Jag tycker åtminstone att idén är bra. Jag tror också det är intressant för publiken att höra hur olika orkestrar kan låta. Det som publiken kommer att upptäcka är att alla orkestrar låter olika redan för att det är olika människor som spelar i dem. För musikerna är det ett fint sätt att träffa kolleger och för mig personligen är det roligt att få dirigera två orkestrar samma kväll.

Vad tycker du om att uppträda i Logomo?
– Det kommer att bli intressant. Jag har sett föreställningar där, både Erik XIV i höstas och Voice of Finland-tävlingen i våras, och har enbart gott att säga om den konstgjorda akustiken. Det är ju så att vi, det vill säga orkestern och dirigenten, bör ta akustiken dit vi kommer. Hur dålig akustiken än är, kommer den inte att skölja över våra fel. En felspelad ton är alltid en felspelad ton.

Apropå akustik har det också höjts röster för att Åbo borde få ett nytt konserthus. Vad säger du om de planerna?
– Jag hoppas innerligt att Åbo skulle få en ordentlig konsertsal! Staden är ju en mycket viktig kulturstad i Finland både ur ett historiskt perspektiv och ur dagens perspektiv. Det vore mycket konstigt om man inte fick en ordentlig konsertsal till Åbo.

Du avgår som operachef och chefsdirigent våren 2013. Vad har du för framtidsplaner?
– Min sjunde säsong vid Nationaloperan har just inletts och vi har fem operapremiärer på repertoaren, så det ser bra ut. Men jag överväger ännu mina nästa steg.

Orkesterstriden ordnas 10.8 kl. 18 i Logomo i Åbo. På scenen Nationaloperans och Kungliga operans orkestrar, konferencier Nicke Lignell. På programmet Wilhelm Stenhammars Excelsior, Sibelius sjunde symfoni, Brittens Four Sea Interludes, Mahlers Adagietto ur femte symfonin samt Ravels Boléro.