Rastlös rappare fann lugnet på Åland

I maj i år blev Niklas Oriander ordinarie kommundirektör i Finström med 2 500 invånare. Före det hade han varit vikarie i nästan tre år på posten. Arbetsrummet ligger i den ombyggda gamla folkskolan i Godby, Ålands största landsbygdsby, och härifrån ser han den ståtliga simhallen, en av orsakerna till kommunens rätt höga skuldsättning.

– Det är ett mångsidigt jobb att vara kommundirektör. Man ska helst vara ekonom, jurist, psykolog och socionom på samma gång, säger han som inte ser något konstigt i att han som världsresenär hamnat i lilla Finström på lilla Åland.

– Jag tycker att kontraster är intressanta. Åland är ett extremt välfärdssamhälle med härlig natur och är en bra plats för barn att växa upp på. Jag har också fina barndomsminnen från Åland. Min morfar Runar Backman var präst på Kökar och där vistades jag ofta, säger han.

Ska Ålands 16 kommuner slås ihop på något sätt? Det är en ständig debattfråga men som tjänsteman väljer Oriander den försiktiga linjen:

– Vissa stordriftsfördelar kunde kanske uppnås med färre kommuner, lyder hans kommentar.

Karriär som rappartist

I mitten av 1990-talet stod rapgruppen Pumpa På, som bildades mest av en slump av tre glada studiekamrater, på toppen av sin karriär. Niklas var Fakiren i gruppen som turnerade i Finland, satt i tevesoffor i Sverige, uppträdde i Paris och gav ut tre cd-skivor. Övriga medlemmar var Tom Groop och Linus Almqvist.

– Vi gav finlandssvenskheten ett ansikte. Vi hade även en låt som heter Åland. Ingen nidvisa utan en hyllningsrap och den har jag faktiskt framfört vid en personalfest för Finströms anställda, säger Niklas Oriander.

Gruppen hade också en egen radioshow i Yle Extrem då man ringde upp olika människor och skamlöst ofta spelade egna låtar.

Livet som rappartist hade sitt pris. Det blev en hel del kvälls- och helgjobb och studierna gick på halvfart, om ens det.

Och inte gick det bättre för att Niklas sedan bestämde sig för att åka till Shanghai i Kina. Där arbetade han för en finländsk konsultbyrå som hjälpte företag att etablera sig i staden där tillväxten var minst sagt frenetisk.

Ivrig seglare

Efter tiden i Kina fanns fler drömmar att förverkliga. En seglats över Atlanten till exempel. Före seglatsen hade han träffat Suzan, som senare blev hans fru, och när Niklas återvände från sina äventyr till havs jobbade hon på Åland. Niklas bosatte sig då ett år på biblioteket i Mariehamn och kunde kvittera ut sina magisterpapper 2001.

Sedan följde nya projekt. Niklas åkte till England och utbildade sig till Yacht Master Ocean. Det ger honom rätt att föra befäl på segelbåtar upp till 100 fot och med högst tolv passagerare.

– Segling har alltid varit viktigt för mig. Jag växte upp i en båtfamilj och började segla optimistjolle som barn, säger han.

Livet som frilansande seglare ute i världen bjöd på både det ena och det andra. Underliga båtar, motorer som exploderade och kufiska besättningsmän. Ofta råkade Niklas på båtägare, som varken kunde eller ville segla, men som hade stora båtar ändå och som hyrde profes­sionell hjälp för att ta sig från exempelvis Cypern till Mexiko.

– Åland är perfekt för båtliv och nu har jag två motorbåtar. En gammal snipa som man tuffar fram i 6,5 knops fart med och en lite snabbare Nimbus. Jag har också upptäckt kitesurfing, det ger en riktigt adrenalinkick.

Med bil genom Afrika?

Innan Niklas och Suzan slog sig ner på Åland hann de bo nästan tre år i Kenya i Afrika där båda hade FN-uppdrag.

– Jag vill inte kalla mig för en dumdristig äventyrare men jag har drivits av en nyfikenhet och en vilja att pröva på olika saker runt om i världen, kanske också av en portion rastlöshet. Även om en viss ro har infunnit sig finns många drömmar kvar.

– Jovisst, som att segla runt jorden, att köra bil genom Afrika och att åka till Sydpolen, säger Niklas Oriander.