Staffan Bruun, varför bara på svenska?

Dina nio tidigare böcker om Burt Kobbat har översatts till finska. Varför inte den här?
– Inställningen till det svenska språket har på några år blivit sämre och det har blivit rumsrent för finska politiker att förtala, förringa och förakta svenskan. Svenska språket är väldigt viktigt för mig och någonstans får det vara nog med mobbningen av mitt modersmål. Det här är mitt lilla bidrag till språkdebatten. Svenska är nämligen alldeles nödvändigt om man vill läsa Tenorens dotter.

Tror du att ditt beslut kommer ha någon inverkan på språkklimatet?
– Nej, knappast samlas regeringen till krismöte. Antagligen är det inte ens många som höjer på ögonbrynen. Men det är min lilla personliga protest.

Har du fått några reaktioner?
– Nej, en liten och trogen finskspråkig läsarkrets har jag och de känner sig kanske lite förfördelade och ledsna. För dem är det ju en förlust, men det får de ta.

Kommer det att inverka på försäljningen?
– Finska upplagan har inte varit så stor tidigare heller. Det blir nu några tusen exemplar mindre som säljs och någon tusenlapp mindre för mig. Men det är en bisak.

Den här gången valde du att ge ut boken på ditt eget bokförlag Burt Kobbat. Varför?
– Jag vill inte förläggas av monopolförlaget Schildts & Söderströms. Monopol är destruktivt och kommer sänka nivån på finlandssvensk litteratur. Dessutom hade jag i ett skede små meningsskiljaktigheter med Schildts som också påverkade mitt beslut. Jag har gett ut tio Stefan & Staffan-böcker, jag har all infrastruktur som krävs och jag kan branschen. Mitt största problem är att hitta ett lagerutrymme. Till vecko­slutet förvandlas mitt vardagsrum till ett stort boklager.