Kaustby vill bli mera avslappnat

KAUSTBY. Sång och dans, idel glada miner, vänliga människor, bortlagda titlar och begravda slipsar. I Kaustby musicerar man tills solen går upp, och där nattugglorna slutar tar de morgonpigga vid. Gammal som ung, spelman som doktor, spelar sida vid sida och alla verkar ha något att lära sig av varandra.

Kaustby ser alltså ut att vara en rätt avslappnad festival. Och ändå säger festivalledarna Antti Järvelä och Antti Paalanen att Kaustby måste bli än mer avslappnat.

– Den största förändringen som vi överlag eftersträvar är att hela festivalen skulle bli mera avslappnad för att människor skulle trivas bättre och nyfiket komma och titta vad det här handlar om, säger Antti Järvelä.

Järvelä liknar festivalen vid ett unikt fönster till det finländska folkmusikfältet och en informationskanal att värna om. Han säger samtidigt att det fanns en tid för ett par tre år sedan då festivalen fick väldigt mycket negativ feedback från fältet då spelmännen upplevde att de inte längre var välkomna här.

– När de ekonomiska utsikterna var som dystrast glömdes framtidsarbetet nästan helt bort, men nu jobbar vi redan aktivt med både spelmän och ungdomar. Det är viktigt att det finns saker som man jobbar för långsiktigt och det här arbetet gör vi på tio års sikt. Om vi bara vinner utövarnas förtroende kommer festivalen inte att ha några problem att överleva i framtiden, spår Järvelä.

Finkänslig balansgång

Det är många som har synpunkter på hur Kaustbyfestivalen borde utvecklas. En vill ha mera folkdans, en annan mera spelmansmusik, en tredje mera internationella artister.

– Och glöm inte folksången!, framhäver en tant och påminner om sångskatten.

Det säger sig självt att det är omöjligt för Järvelä och Paalanen att gå alla önskemål till mötes. Båda festivalledarna vill ändå öka delaktigheten hos festivalpubliken till exempel med workshopar som är öppna för alla, till och med för den som aldrig har spelat något instrument.

Om distansen mellan artister och publik tidigare hann växa sig för stor, försöker man nu ta igen det genom att ta publik och artister närmare varandra.

Finlandssvenskt tema

Ett av årets teman på festivalen är folkskandia, det vill säga folkmusik från hela Skandinavien och Svenskfinland. Vissa har spekulerat i att temat valts för att man inte har råd att hämta mera långväga gäster. Å andra sidan har samma röster medgett det charmanta i att musiker från både Japan och Nordamerika kommer till Kaustby för att spela skandinavisk musik.

Antti Järvelä säger att temat valts för att det ligger nära till hands.

– Musiken alltid har rest och i hela Norden finns det mycket som är gemensamt. Också i Finland är folkmusikkulturen rätt enhetlig, om än med regionala skillnader.

I Kaustby har temat synts bland annat med helfinlandssvenska konserter och under den lilla spelmansstämman i onsdags visade det finlandssvenska folkmusikfältet upp sig bland annat genom Västersundsby spelmän och Smedarna, som spelat ihop i 30 år, Ida Kronholm och Siv Ekström, mor och dotter, singer-songwritern Désirée Saarela-Portin och trion Tridda som spelade schottisar från Jeppo och polskor från Lappfjärd.

Bristen på återväxt har ibland målats upp som ett spöke i de finlandssvenska folkmusiksammanhangen. Järvelä ser ändå att det börjar hända saker i de finlandssvenska folkmusikkretsarna.

– Jag ser att det finns en väldig iver med flera entusiastiska unga grupperingar. Bubblornas tid, då vissa traditionspoliser skulle värna om den rätta utförandepraxisen, börjar vara förbi. Det är viktigt att leva i nuet och skapa nytt, för som vi vet, är det i allmänhet när man skapar ny musik som börjar man inse vikten av att se efter vad som ligger bakom. Och i Finland är vårt arv ytterst väldokumenterat tack vare profiler som Lönnrot, Erkki Ala-Könni och Otto Andersson. Nyskapande är bästa sättet att föra vidare traditionen.

Blandning är rikedom

Det som syns så tydligt i Kaustby är att de intressantaste inslagen kommer från typer som blandat influenser från olika musikkulturer och gjort en egen mix. När den tredje Konsta Jylhä-tävlingen avgjordes i början av veckan gick vinsten i den fria serien föga överraskande till Teija Niku & Grupa Balkan. I den traditionella serien segrade duon Emilia Lajunen och Suvi Oskala, som också belönades för förtjänstfullt studerande av traditionen.

Humorgruppen The New Rope String Band tar effektivt avstamp i sin engelska och skotska musikkultur, men bakar in influenser från andra musikkulturer, och visar att de kan dessutom driva med sig själva, med både typiska folkmusik- och folkdansmanér.

Och flera unga och energiska band syns i Kaustby, såväl på större som mindre scener, till exempel sydösterbottniska Haka, helsingforsiska Hohka med sin fräna pik mot mejeriernas idealiserande av vardagskulturen och Duo Akkajee (Meriheini Luoto och Iida Savolainen) med sin härligt befriade text om nudismens bästa sidor.