På spaning efter Peter den stores palats

På Sovjettiden var staden vid Nevan full av stängda områden omgivna av höga murar och skräphögar. Novaja Gollandija eller Nya Holland var ett ruskigt ställe. Förfallna, väldiga tegelbyggnader omringade av smutsigt, svart kanalvatten och nässlor.

Men öns namn bar spår och doft av en annan tid. Under Peter den store var den en mötesplats där innovativa hantverkare, affärsmän och kulturpersoner från hela Europa hjälptes åt att skapa en stad i kyliga, dimmiga träskmarker. Och i staden vid Nevan är Peter den store alltid närvarande och aktuell.

På Nya Holland bosatte sig holländare och man tror att Peter själv hade ett mindre palats på ön invid vattnet. Hjärtat i Nya Holland är fortfarande det stilla vattnet i bassängen på ön där de höga tegelbyggnaderna och himlen speglar sig.

På kajkanten sitter Sasja Arhipov i rosa skjorta, försjunken i en bok.

– Det här är något nytt för nya Ryssland, ett urbant utrymme där folk kan mötas gratis och tillbringa tiden i lugn och ro.

Arhipov jobbar som producent på Michailovteatern. Han bor i närheten och kommer gärna till Nya Holland. Arhipov har bott några år i London och vande sig där vid mötesplatser mitt i staden. Boken Arhipov plockat åt sig kommer från det öppna biblioteket, som är ett av många kulturprojekt på ön. Några bokhyllor vid kajkanten och fritt fram för alla att ta en bok är konceptet.

– Tja, jo. Det är Marcel Proust. Jag gillar idén med att böcker finns lätttillgängliga på platser där männi-skor rör sig.

Arhipov säger att han inte besöker bibliotek.

– Det tar alldeles för lång tid. Där är köer och man ska registrera sig och fylla i blanketter. Jag laddar ner böcker på nätet och läser på min Ipad. Men en riktig bok är något annat, förstås.

Ta en bok

– Vi lever tillsammans, i samma rymd, samma utrymme. Det är vi själva som avgör hurdan denna rymd är. Jag tänker hela tiden på mina barn och på det samhälle de ska leva i. Därför startade jag Öppna biblioteket.Denis Gardejev och Viktor Orlov myser vid bokhyllorna. Det är tydligt att Öppna biblioteket är en succé.

Viktor berättar att han jobbar frivilligt, utan lön, med Öppna biblioteket vid sidan av sitt lärar- och journalistjobb.

– Böcker ska vara tillgängliga. Kom, ta en bok, läs den, ställ den tillbaka i hyllan. Det ska inte vara konstigare än så. Och du får till och med ta hem den. Vi tycker att ett bibliotek med tömda hyllor är det bästa biblioteket.

Viktor och Denis har stora planer. Det ska bli öppna bibliotek i metron, i spårvagnar och framför allt i glömda förorter där vardagen är hård.

– Vi samarbetar med stadens bibliotek. Vi ordnar diskussioner och möten. Kulturpersoner och kändisar kommer till biblioteken och pratar och så ordnar vi träffar med lokala kvarterspolisen, lokala beslutsfattare. Vi tror på att möten mellan människor skapar något nytt och värdefullt.

Bland de höga tegelbyggnaderna från 1700-talet finns en enorm gräsmatta full med vilstolar och en hel stad i kartong där barn och föräldrar nu huserar med målarfärger och penslar. Man får köpa ett vitt kartonghus, målarfärger och penslar och pengarna går till ett barnhem utanför staden. Barnhemsbarnen är också på plats, de flesta i rullstol. Konstnärer från centrum av staden målar tillsammans med dem.

Popup från Berlin-Moskva

Några steg därifrån finns en barack i glas, dekorerad med foton från Moskva.

– Nej, barnen får inte komma hit. Barnförbjudet!

Den blonda åttaåringen som först skriker att fotoutställning är urtrist rätar på ryggen och börjar se intresserad ut. Fem sekunder senare står hon med lillasyster och tittar in genom de stora fönstren för att få en skymt av fotona på Popup-utställningen från Moskvagalleriet Pobeda.

De vuxna därinne kan se foton som enligt Popup-konceptet utgör en del av det kända Moskvagalleriet Pobedas repertoar. Foton från Berlingalleriet Peres Projects är också på gång.

På väggarna hänger små foton i snapshot-stil. Några äldre damer suckar indignerat åt de svart-vita nakna män som omfamnar en trädstam och samtidigt sträcker sig mot varandra.

I internationella kulturkretsar har Sankt Petersburg den här vintern gjort allt annat än succé då staden antog en anti-gaylag. Genom att schasa ut barnen kringgår man lagen, som handlar om att minderåriga inte ska utsättas för så kallad gaypropaganda.

En lång dam med lite mull på sin eleganta handväska seglar förbi oss.

Hon kommer från trädgårdshörnan där vem som helst kan hyra en stor box full med mull för sommaren.

Masja Ivanova sitter på knä med näsan i jordgubbsplantor och förklarar att alla kom sent i gång i år. Det finns inte mycket grönt i mullboxarna ännu, fastän vi är långt inne i juni.

Inhiberat projekt

Kulturcentret Nya Holland är inte färdigt utan trampar i barnskorna. Förra sommaren hade man öppet för första gången och under vintern har man hållit stängt.

När militären överlät ön till staden Sankt Petersburg för åtta år sedan kopplades den världsberömda arkitekten Norman Forest in. Hela ön skulle snabbt byggas ut med både hotell och affärscenter och den looken skulle inte skilja sig från nyaste nya var som helst i världen.

Men det storslagna projektet vann inte petersburgarnas hjärtan. Stadens invånare är ytterst fästa vid sin stads historia och byggnader. När nyheten om att Forest-projektet inte realiseras nådde gemene mans öron var det få som sörjde.

Forests moskvabaserade samarbetspartner klarade inte av att finansiera utbyggnaden av ön i den snabba takt man lovat, och hela projektet slutade med en förtroendekris och anklagelser om kontraktsbrott. Den stora ön mitt i centrum av historiska Petersburg är granne med Mariinskijteatern, anrika dokumentärfilmsstudion, konservatoriet och andra viktiga institutioner. Stadens nya borgmästare Georgij Poltavtjenko kommenterade nyligen Nya Holland. Ett minimum av kontor och affärer och maximum av högkultur är det som behövs. Nya Holland ska bli ett viktigt kulturcentrum i norra Europa, enligt den nya borgmästaren.

Abramovitj investerar

Kulturfolket i Petersburg vill ha kontakter och influenser från väst, men är samtidigt självmedvetna. Stadens eviga kamp mot Moskvas inflytande och byggherrar med hänsynslösa projekt och tjocka plånböcker har gjort petersburgarna försiktiga. Man är väl medveten om att det bara var kriget och den svaga sovjetekonomin som en gång räddade Petersburg från bulldozrarna.

Nu har staden avtal med miljardären Roman Abramovitj och hans Millhouseföretag och planen är att bevara alla gamla byggnader och den autentiska stämningen. Öns stora helt runda hus som började byggas 1828, och länge tjänade som sjömansfängelse, ska bli hotell och tillsammans med ett affärscentrum ge inkomster för kulturverksamhet.

Kulturverksamheten ska naturligtvis inte vara vinstbringande. Ingen exakt plan för utbyggnaden på ön finns ännu. Abramovitj är mest känd som ägare till engelska fotbollslaget Chelsea och räknas som en av Rysslands tio rikaste män. Fonden som sköter kultursatsningarna på Nya Holland drivs av Abramovitjs flickvän Darija Zjukova. Damer i den ryska toppen som står för kultur är trendigt. Affärsmannen Michail Prochorov som var oväntat framgångsrik i vårens presidentval har också skapat sig en kulturvänlig profil tack vare sin driftiga syster Irina Prochorova som han delar hushåll med.

Sasja Arhipov smuttar på vitt vin vid kajkanten och gör en stor gest med den lediga handen mot husraden utanför Nya Holland, mot Amiralitetskajen.

– Man kan komma hit bara för att se ett sådant panorama. Det är ju arkitekturhistoria. Där finns hus från alla epoker. Där är tidigt 1800-tal och sedan lite jugendinspirerat och så har vi ett sovjethus och lite längre bort finns ett hus som man byggt ut med mansarder på nittiotalet.

Balkongerna och fönstren på husen längs Amiralitetskajen är fyllda av nyfikna stadsbor som spanar mot Nya Holland. Det stängda området har fått liv.

Info på engelska

På gräsmattan har Timur, nio år, fått sitt kartonghus färdigmålat. Huset går i gredelint, gult och blått. Nu vill han att mamma Tanja tar med det hem.

Mamma Tanja är konstnär och ikonmålare. Hon är skeptisk till Nya Holland.

– Det är alldeles för mycket skräpiga kulturprojekt överallt i staden nu för tiden. Och säkerhetskontrollen vid ingången hit var hemsk. De ville tvinga mig att hälla ut vårt dricksvatten! Löjligt. Men att barnen får måla är jättebra. Men ska vi faktiskt nu släpa hem det här huset?

Språken blandas friskt inne bland tegelbyggnaderna. Nya Holland satsar på att ge information också på engelska. Det här är inte en självklarhet i Ryssland.

Nya Holland når sin publik och också Petersburgs nya utlänningar, turister och invandrare hittar hit. Frågan är ändå om inte information också på till exempel uzbekiska kunde behövas, stadens flesta invandrare kommer nämligen från utfattiga Uzbekistan nära Afghani-stan. Tills vidare är mat från det uzbekiska köket på kaféet det enda inslaget från sydost.

Finlandssvenska Lena Linderborg som vistas i Sankt Peterburg sedan januari gillar Nya Holland.

– Ett fascinerande ställe. Allt har varit stängt så länge, det är hemlighetsfullt. Stämningen här är mysig och lite alternativ. Det blir spännande att följa med hur det utvecklas.

Lenas man Henrik Linderborg är också entusiastisk.

– Väldigt imponerande. När Peter den store byggde Sankt Petersburg kom inspirationen från väst och Nya Holland fungerar nu i harmoni med sin egen historia. Det är ett innovationscentrum där nya intryck förmedlas till stadsborna.