Som en molièresk teatertrupp

– Dick! Du har snott Seijas programblad!
Matts Stenlunds anklagelse från kulisserna möter genast protester från Dick Idman på scenen.
– Nähä, det har jag inte alls!

Skärgårdsteaterns ensemble byts ut varje år och inför denna sommarturné består den främst av ”skärisveteraner”. Med andra ord känner gänget som repeterar i Teaterhögskolans lokaler varandra mycket väl.
– Det här är det närmaste man i dag kommer ett molièresk eller shakespearesk teatertrupp. Släkt och vänner som delar en passion – tea­ter!

Dick Idman har flest gånger turnerat med den professionella sommarteatern medan Jan von Haartman som spelar dragspel var med på den allra första turnén som arrangerades redan år 1969.
– På den tiden var det en flytande teater, konstaterar han.

Det är inte bara personalen som har växlat med åren utan också båtarna. På den första båten spelade man teater ombord men så småningom ändrades konceptet och båten kom att tjäna främst som transportmedel och boplats för ensemblen. Scenen blev i stället alla de ungdomsgårdar som finns utspridda i skärgårdskommunerna.

Det som inte förändrats är de tuffa premisserna. Repetitionstiden är kort och resurserna knappa. Fondernas stöd har visserligen blivit kontinuerligt och en stödförening har tillkommit men fortsättningsvis kan man kalla Skärgårdsteatern för riktig fattigmansteater.
– Det började med ett tyg, två pallar, i dag har vi riktig dekor. Men fortfarande lånar och utnyttjar vi grymt och frejdigt. Det blir många besök på loppmarknader. Nu försöker vi återskapa 1800-talets senare hälft med hjälp av Uffen.
En grundprincip för deltagarna är att inte ta betalt men inte behöva betala. Verksamheten sker så gott som helt med hjälp av frivilliga insatser.
– Det är det finaste. Det visar att tea­ter inte uppstår genom pengar utan med mänskliga krafter, säger Seija Metsärinne.

Metsärinne var första gången med på Skärgårdsteaterns turné i början av åttiotalet. För henne har närheten till familjen varit viktig. Förutom maken Dick Idman har barnen ofta hängt med på turnéerna.
– I Läkare mot sin vilja var vår äldsta son åtta månader gammal och var med på scenen. För mig har det mest givande varit att mitt privatliv integrerats, att modersrollen och yrkesrollen kommit så nära varandra.

Förutom Seija Metsärinne, Dick Idman, Jan von Haartman deltar bekanta ansikten som Thomas Backlund, Lasse Fagerström och Matts Stenlund. Några yngre förmågor fick också följa med. Bland dem finns Robert Kock och Kris Gummerus.
– Jag är nykomlingen. Men jag tänkte att det skulle vara bra som en kompletterande utbildning till min bakgrund. Alla finlandssvenska skådespelare har turnerat med Skärgårdsteatern, konstaterar Gummerus.
För Kock blir det femte gången med Skärgårdsteatern.
– Det är ett jättebra sommarjobb. På båten får man så varierande arbetsuppgifter. Arbetet är verkligen jordnära: man bygger, lyfter och gör rolig folklig teater.

Sorgligt blir kul
Årets pjäs heter Nysningen och är ett hopkok av noveller av Anton Tjechov som dramatiserats av farskungen Neil Simon.
– De är rysligt bra historier om människan. Neil Simon har insett att Tjechov är en fantastisk männi­skokännare, säger Idman.
– De handlar ofta om utsatthet och om människor som utnyttjas. Tjechovs insikt är att det tragiska är utgångsläget för det roliga, säger Metsärinne.

Utmaningen för gruppen är att förmedla textens många lager och skikt.
– Det motsägelsefulla är att det inte finns någon psykologisk realism i texten. Karaktärerna är entydiga: ”en sån typ” möter ”en sån typ”, förklarar Idman.

Skärgårdsteaterns publik är heterogen och det är ingen lätt sak att hitta pjäser som passar folk i åldern ett till nittionio och en spelyta på sex gånger fyra meter.
– Tredje året vi turnerade tyckte regissören Markus Packalén att publiken var mogen för lite mer avancerad teater och vi satte upp Schillers Intriger och kärlek. När vi några år senare kom till Hitis var det en man som mindes den hemska föreställningen med ”skrik, skrän och trasiga byxor”, berättar von Haartman.

Det är bara ett av många minnen som gänget samlat på sig med åren.
– En gång satt en hare i publiken! Och en gång bröt en gubbe strömmen på hela Nötö, minns Idman.
Mer vill han däremot inte berätta. I sommar ska Idman nämligen sommarprata i Ålands Radio om ... just det: Skärgårdsteatern.

Nysningen har premiär i kväll på Lill-Pellinge.