"Mer samarbete mellan institutioner och fria grupper"

Vilket är teaterhusens uppdrag? löd rubriken för diskussionen som leddes av journalisten Eva-Maria Koskinen.
– Så bra teater som möjligt åt så många som möjligt är Stadsteaterns devis, svarade Pekka Strang som leder Lilla Teatern som sedan 2005 är en del av Helsingfors stadsteater.

Ann-Luise Bertell, på Wasa Teater, lyfter fram regionteateruppdraget som det viktiga.
– Vi ska höja regionen, överraska publiken, ge dem något nytt. Publiken hos oss är inte så konservativ som folk tror!
Bertell menar att hon som konstnärlig ledare har ett ansvar att uppfylla krav på goda publiksiffror men att hon också ska kunna läsa av vad publiken vill ha av teaterbesöket.
– Folk jag talar med kanske säger att "vi kommer för att skratta" men det stämmer inte helt. De söker en konstupplevelse, de vill bli berörda.

Feminismen styr i sin tur den fria gruppen Blaue Fraus produktioner, enligt teaterns konstnärliga ledare Sonja Ahlfors.
– Vi har möjligheten och också ansvaret att göra sådant som kanske inte får de högsta publiksiffrorna. Vi får stöd för att göra just det vi gör. Vi försöker ifrågasätta strukturerna – hur man gör teater. Jag förstår att det finns yttre omständigheter som man följer, men jag tror de leder till en viss sorts teater. All teater ser just nu ganska lika ut.
Svenska Turteaterns konstnärliga ledare Nils Poletti menar att Turteatern strävar efter att vara en motvikt till den kommersiella teatern.
– Vi ska vara en störning. Det är viktigt att fria grupper inte blir "små institutioner".

Institutioner kan göra nytt
Bertell menar att det går att vara kreativ inom institutionsteaterns ramar.
– Vi vill pröva på nya former, hänga med fast vi kanske inte är i framkant.
Strang tycker däremot att man inte ska underskatta "det gamla".
– Det behöver inte alltid vara sämre. Ibland upplevs det som en självklarhet att allt nytt är bra. Själv är jag ganska konservativ i min teatersyn. Jag tycker om att börja från en text, sedan ta in en regissör, skådespelare, scenografi och så vidare.

Från publiken kom frågan om hurdan teater samhället just nu behöver.
– Jag tror inte på pedagogisk teater, att leverera en sanning, sa Strang och påpekade att Lilla Teatern är unik i att erbjuda publiken komedier.
Poletti tycker däremot att folk behöver mer teater om ämnen som till exempel den globala ekonomin.
– Jag gör politisk propaganda. Konst är politiskt.

Ahlfors håller med om att det inte finns en motsättning mellan konst och politik.
– Vi är en uttalat feministisk teatergrupp och jag är övertygad om att publiken behöver ett genusperspektiv och ett feministiskt perspektiv.
Ett större samarbete mellan institutioner och fria grupper efterlystes. Pekka Strang tycker emellertid att frigrupperna kunde ha mer vilja till dialog.
– Ofta vill de som kontaktar oss göra saker bara på sina egna villkor. Men i princip finns det inget hinder för mer samarbete.
Enligt Joanna Wingren, Blaue Fraus andra konstnärliga ledare, saknas det öppenhet hos institutionerna.
– Frigrupperna betraktas som ekonomiskt betungande i stället för något som berikar.