I dag inleds den internationella balettävlingen i Helsingfors

Ludvik Minkus musik ekar i balettsalen när Emmi Karmitsa övar sitt solo ur baletten Paquita. Piruetter, hopp, snabba mellansteg, graciösa armar – variationen tar bara en minut, en minut av perfektion. Åtta månader av stenhård träning har dag för dag lett henne närmare målet. På torsdag ska hon ge järnet i Helsingfors internationella balettävling.

– Bra Emmi, där satt den, uppmuntrar repetitören Virve Olsson, när Emmi lyckas med sin svåra piruettserie.

Balettkretsarna i Finland är små och Emmi Karmitsa som kände Virve Olsson sedan tidigare bad Olsson, som nyligen pensionerat sig från Nationalbaletten, att repetera med henne inför tävlingarna.

– Vi kommer bra överens. Hon är tålmodig, noggrann och uppmuntrande. Virve tränar med mig av pur välvilja, men för mig är det en principsak att kunna betala henne senare.

Till skillnad från andra som har anställning på större kompanier, har Emmi Karmitsa ordnat precis allting själv inför tävlingarna. Hon dansar i Det lilla balettsällskapet i Finland, ett litet kompani med små resurser jämfört med Nationalbaletten. Hon betalar själv sina tåskor som är dyra och slits snabbt i takt med de långa dagarna, hon har själv anlitat kostymören Erika Turunen att sy tutuerna och betalat hyran för träningssalarna.

– Just nu lever jag lite knapert. Jag har fått stipendium och sponsras av Hartwall, det är välkomna tillägg. Under dagarna tränar jag och om kvällarna undervisar jag tävlingsgymnaster i balett.

Studerat utomlands
Emmi Karmitsa är utexaminerad från Nationaloperans balettskola. Hon har också studerat ett år vid Joffrey Ballet School i New York.

– Dansarna där är väldigt utåtriktade och självsäkra och nivån är hög. Året i New York gjorde gott för min självkänsla.

Här hemma fick hon ändå inte anställning på Nationaloperan. Det var det året då en stor grupp inhemska praktikanter, som fått sin utbildning på Nationaloperans balettskola, inte fick fortsätta på Nationaloperan. Samtidigt tog balettchefen Kenneth Greve in många utländska dansare. Det lilla balettsällskapet i Finland (Pieni suomalainen balettiseurue) som grundades 2009 av Sami Saikkonen, tidigare dansare vid Nationalbaletten, var därför ett välkommet alternativ.

– Jag grämde mig då över att jag inte fick jobb på operan men Det lilla balettsällskapet i Finland hade fått en god start och jag har fått dansa mycket.
Då den internationella balettävlingen i Helsingfors ordnades senast studerade Emmi Karmitsa i New York och hade inte möjlighet att delta.

– Nu är sista chansen, nästa gång är jag för gammal för att delta i seniorserien. Jag kände också att jag behövde ett mål. Vi hade inte så mycket på  repertoaren och jag ville hållas i god form. Jag har utvecklats mycket under träningsprocessen.

Inför tävlingen har Emmi Karmitsa övat in fyra variationer i klassisk balett och två solon i nutidsdans.
– Trots att jag övat samma nummer i åtta månader har jag inte tröttnat på dem, förutom variationen ur baletten Esmeralda. Den bytte jag ut efter uttagningstävlingen i februari. Jag hittar varje dag nya element att bearbeta och vi formar om minsta lilla detalj så att tävlingsnumren ska passa mig.

Tillsammans med Virve Olsson har hon utvecklat en hel berättelse till varje nummer – var och när händelsen utspelar sig och hur karaktären ser ut.
– Bland andra drottning Elizabeth och prinsessan Madeleine har varit förebilder.

En fysioterapeut har också gjort upp skilda hoppträningar för Emmi Karmitsa för att hon ska få mera explosionskraft i hoppen. Med Virve Olsson har hon också talat om nyttig diet och vikten av återhämtningsdrycker.

– I tävlingar blir ballerinan som en toppidrottare. Baletten närmar sig idrott.

Helheten avgör
Det är speciellt att tävla i balett som kan ses som en konstform. Man poängsätter inte tricken som i till exempel idrottsgrenar utan bedömningen ligger i åskådarens ögon. Tekniken ska sitta perfekt, men man ska också lyckas förmedla den rätta stämningen i baletten. Det är alltså helheten som avgör. Baletten har även en estetisk dimension och därför spelar tävlarens utseende också en viss roll. Långa lemmar, ett vackert ansikte och gracie är plus. De som inte har naturligt vackra fotvalv som ger vristen den rätta estetiska linjen kan fuska genom att använda en silikonkudde.

Att delta i den internationella baletttävlingen i Helsingfors är ett bra tillfälle för dansare att visa vad de går för. I juryn sitter förutom Nationalbalettens chef Kenneth Greve också utländska balettchefer – Madeleine Onne från Hong kong-baletten, Kathryn Bennetts från baletten i Flandern i Belgien, Jorma Elo som är koreograf vid Boston Ballet och Feng Ying från Nationalbaletten i Kina. Dessutom följer en hel rad andra balettproffs med tävlingen.

– Det viktigaste är att njuta i stunden. Jag har jobbat så hårt för att kunna visa vad jag går för. Undermedvetet finns väl också en tanke om att Nationalbalettens balettchef kanske nu får upp ögonen för mig. Jag hoppas också kunna skapa kontakter utomlands, säger Emmi Karmitsa.

Trots att tävlingsnumren bara tar någon minut är det också mycket som kan gå fel.

– Varje nummer har sina riskmoment, men samtidigt syns det om man gjort ett gott arbete under själva träningsprocessen. Lite nervositet kan vara bra och hjälpa en till maximiprestation. Juryn ser felen men publiken är ändå på min sida och vill se dansen och storyn.

Eftersom Emmi Karmitsa inte jobbar på ett stort operahus och inte har ett rykte att värna om tycker hon inte att hon har något att förlora genom att tävla.

– Jag är ett nytt ansikte för de flesta och ser tävlingen som en möjlighet till vad som helst. Jag tänker ta publiken med storm!