Fem frågor: Musik, …missbruk …och mobbning

Varför sätter ni upp en föreställning om Janis Joplin på Teater Viirus?
Susanne Jonsson som spelar rollen som Janis har jobbat tillsammans med Peter Snickars som skrivit texten och som är ett stort Janis Joplin-fan. I Sverige har föreställningen turnerat i skolor och det visade sig att speciellt unga flickor kände igen sig i Jans Joplins öde – att hon blev mobbad och sedan hamnade i drogmissbruket. Föreställningen sattes också upp på Wasa Teater år 2007 och nu har Susanne Jonsson flyttat hit så vi passar på att sätta upp den på Viirus.

Varför är Janis Joplin så fascinerande?
Det är förstås musiken. Den har en härlig attityd. Tiden då hon var verksam är också intressant. Hon gjorde verkligen musik villkorslöst, helt på sina egna premisser.

Hur skulle du beskriva Peter Snickars text?
Den bygger på den dramatiserade monologen Janis – en rocklegend som komprimerats till en monolog på en timme. Texten är kronologisk och tar fasta på olika vändpunkter. Den ger gedigen information om hennes livshistoria.

Vem ska komma på föreställningen?
Alla förstås! Men för äldre som var med om sjuttiotalet innebär det ju en viss nostalgi. Sen har vi märkt att unga också gillar den. Föreställningen har turnerat i skolor som ett publikarbete där man diskuterar missbruk och mobbning. Man skulle kanske inte föreställa sig att en Janis Joplin-föreställning kunde fungera som en anti-drog-föreställning men den ger mycket stoff att prata om.

I höstas hyllade Teater Viirus en annan legend, Bob Dylan i turnéföreställningen Berömda lögner. Vad är tanken med de här musik- aftnarna?
Visst ser man ett mönster fast det inte var avsiktligt från början. Vi får se om vi fortsätter på temat. Förstås breddar musikföreställningar publiken. Janis Joplin-föreställningen kan tänkas locka ännu fler musikvänner än teatervänner till Viirus.

Tribute to Janis går av stapeln den 29 och 31 mars på Teater Viirus. På scen står Susanne Jonsson och musikerna Eero Paalanen och Kalle Katz.