Alexis Stenvall, var är du?

Konstnären Carl Larsson hittade sitt paradis i den lilla nordfranska byn Grez-sur-Loing. Här fanns otaliga motiv att måla: trädgårdar, stränder, gubbar i träskor och flickor i solsken.

När skådespelaren Niklas Groundstroem över hundra år senare kom till konstnärskolonin på Hôtel Chevillon var det inte för de franska landskapens skull utan för att i lugn och ro ägna sig åt den finska folksjälen. I en lägenhet som bebotts av det nygifta paret Carl och Karin Larsson försökte han leva sig in i den finska dramatikens största manliga huvudroll. ”Tusan bövlar!” ”Knäveln!” Så kunde det kanske låta när Sockenskomakarnas Esko svor på svenska ...

– Det var mycket fysiskt, jag pratade och skrek högt och levde in mig i karaktärerna. Det krävde visualisering, i synnerhet Eskos utbrott och utläggningar, berättar Groundstroem när jag träffar honom på Teater Universum i Helsingfors.

Här i den gamla bönesalen har Aleksis Kivis Nummisuutarit premiär i Groundstroems färska översättning om drygt en vecka. Projektet kom i gång när Kivitolkaren, regissören Juha Hurme, uppmanade Groundstroem att göra en översättning för Sirius Teaterns och Teater Mars gemensamma uppsättning. Resultatet blev pjäsen På friarstråt.

– Jag är analfabet och hade ingen erfarenhet av skrivbordsarbete. Men det fanns någonting fascinerande i att ägna sig åt något helt annat.

Mysteriet med manuset

Allt grundar sig i ett borttappat manus. Den unga Alexis Stenvall skrev i slutet av 1850-talet Bröllopsdansen som av någon anledning inte finns kvar för eftervärlden. Pjäsen omnämns ändå i författarens korrespondens och sägs vara utgångspunkten för komedin Nummisuutarit som han gav ut på finska under namnet Aleksis Kivi år 1864.

– Jag tror att han utgick från en svensk satsbildning i sin finska text som jag nu svänger tillbaka. På det sättet kan man kanske få en känsla av hur Kivis svenska klingade.

Det finns ett par svenska översättningar av pjäsen. I till exempel Per-Åke Lauréns version talar karaktärerna dialekt vilket Groundstroem tycker är problematiskt.

– Han använder sig av Helsingesocknens svenska dialekt. Jag har inte velat använda dialekt i min översättning för det fördummar när man skriver ut replikerna fonetiskt. Däremot har jag inspirerats av den österbottniska svenskan. Också om jag inte använder uttryck i sig har den generella rytmen och melodin influerat mitt arbete. Där uppe hittar man en livskraftig, vardaglig svenska.

Groundstroem försökte låta bli att påverkas av tidigare översättningar när han inledde sitt jobb. Han lät sig ändå inspireras av Elmer Diktonius modernistiska översättning av Sju bröder där han hittade nyttiga ord och uttryck – speciellt svordomar. Elias Lönnrots finsk-svenska lexikon blev hans bibel.

– Jag fick tillgång till ett stort ordförråd som nästan försvunnit ur dagens språk. Uttryck och ord som fallit i glömska. Jag tycker det är fint att väcka dem till liv igen. Det svenska språket i Finland behöver alla vitaminsprutor som finns tillgängliga.

Hur fri har du känt dig i översättandet?

– Jag kände mig fri i de dogmer jag skapat. Jag har försökt vara noggrann och dragit mig för att tolka.

Theorin lärde rutiner

En stor del av arbetet gick av stapeln i Grez i Frankrike där Groundstroem vistades genom ett stipendium från Kulturfonden.

– Jag tror det var bra att ha en annan miljö, arbetsro och rutiner. Kivis miljö och karaktärsbeskrivning är så genuin att man får kulturen ur texten. I själva verket var det bra för språkörat. Att vara språkligt isolerad ger lyhördhet för språket.

Den svenska deckarkungen Johan Theorin bodde samtidigt på konstnärsresidenset och kunde dela med sig av tips om hur man skapar rutiner för skrivandet. Den skotska dramaturgen och översättaren Jo Clifford lärde honom i sin tur vikten av att översätta exakt och noggrant.

– Noggrannhet kräver disciplin, konstaterar Groundstroem.

Komedin om skomakaren Topias och hans fru Martta som försöker gifta bort sin enkla och minderåriga son Esko och lägga vantarna på ett arv visades första gången i en svenskspråkig tappning år 1918 på Svenska Teatern.

Pjäsen håller än i dag både på finska och svenska, menar Groundstroem.

– Språkbilderna, liknelserna och rytmen kan mäta sig med Shake­speares största dramer. Karaktärernas temperament är någonting som jag älskar i Kivis skildringar. Det bara sprudlar av liv och känslor.

Groundstroem hoppas att en ung publik ser föreställningen som tematiskt har mycket att erbjuda i 2010-talets Finland.

– Den bygger upp den finska nationalkänslan i positiv bemärkelse. I dagens läge behöver en skolungdom samma bekräftelse och exempel att bygga sin egen identitet på.

På friarstråt har premiär på Teater Universum 31.3.