Musiklek är gympa för hjärnan

Sällan är publiken på Musikhuset så här livfull. Den klappar och stampar, men den sparkar också. Den ropar, gråter lite, hickar, gapskrattar, sjunger, spänner upp kroppen i båge, drar ut strumpbyxorna till långa tänjande tår och tar ut allt ljud man kan ta ur maracas.

Minna Huotilainen, forskare vid Helsingfors universitet och Arbetshälsoinstitutet, är upprymd över upplägget.

– Hoppas det här får internationell uppmärksamhet, säger hon.

Hjärnforskaren Huotilainen talar om hur barn är öppna för musik på ett annat sätt än vuxna, som ofta fastnat i sina mallar.

– Vi vuxna har utvecklat ett musikaliskt modersmål, som gör att vi har svårt att ta till oss det som låter annorlunda, säger hon. Huotilainen ger ett exempel.

– Jag hade en turkisk forskarkollega som spelade turkisk folkmusik, pop och klassisk musik för mig. För mig lät allt ganska lika. Jag begrep mig helt enkelt inte på grammatiken i tongångarna.

Ibland hör man folk kalla sig musikaliska allätare.

– Men när man frågar om de lyssnar på opera, indisk musik eller flamenco säger de att nej, men de brukar höra på olika radiokanaler. Det är bara det att alla kanaler spelar nästan samma musik i samma taktart. Instrumenten är också de samma vanliga gitarrerna och trummorna.

Huotilainen säger att barn har örat öppet för alla slags musikaliska impulser. De klarar också av att plocka ut vissa delar av musiken och njuta av den, utan att stressas av att resten känns obegripligt.

”Stärker annan kunskap”

Hur tidigt ska man börja spela och sjunga för barnet då?

– Det finns otroliga berättelser om minnen från livmodern, till exempel den om pojken som lärde sig spela piano enligt Suzuki-metoden, där man spelar på gehör. En dag spelade han upp musiken till en tv-serie han aldrig sett. Till slut kom mamman på att serien faktiskt gick medan hon väntade just det här barnet. Han hade musiken i huvudet, men tyckte den var lite komplicerad för att han inte kunde den så bra ...

Om Huotilainen fick välja skulle hon göra musiken obligatorisk för alla under hela grundskoltiden. Forskarna vet att också en knapp timme musik per vecka förbättrar uppmärksamheten, stärker modersmålet, förbättrar uttalet i främmande språk och matematikinlärningen. Speciellt i familjer där läs- och skrivsvårigheter går i arv kan musiken vara till nytta.

Den som ser att barnet är för blygt för en så social aktivitet som musiklekis kan välja andra vägar, säger Huotilainen.

– Låt barnet bygga ett trumset av hushållets kastruller och banka på. Barn är kreativa.

”Musik ett extraspråk”

Tvååriga Touko Hietanoro från Helsingfors har värmt upp genom att dansa i Musikhusets foajé. Han har nigit med knäna till Stormskärs Maja och svajat med kroppen till kända barnvisor och han har livslång erfarenhet av musiklek.

– Vi lyssnar alltid på något, säger han mamma, Jenni Hietanoro, som är lärare och specialiserad på musik.

Touko Hietanoro har tagit med sig sångerna från babysimmet till sitt eget badkar och är van vid att få sjunga och lyssna till visor vid läggdags. Musiklekis har han varit i många gånger.

– Jag ser musiken som en otroligt viktig kommunikationskanal, som ett extraspråk speciellt viktigt för babyer som inte lärt sig prata än, säger Jenni Hietanoro, och tillägger att barn har större musikalisk kapacitet än många tror.

– I skolan jobbar vi till exempel med rytmer och det sker fantastiska saker när man ger elever instrument och ber dem använda dem.

Barn behöver få experimentera och de behöver få höra musik ur olika genrer för att bli vana vid variation, säger hon.