Den kreativa ekonomin ett hot mot kulturen

Rita Paqvalen talade, med utgångspunkt i sina erfarenheter som produktionskoordinator för kulturhuvudstadsåret i Åbo, om de nya begrepp som påverkar relationen mellan kultur och pengar. I dag talar man inte om konstutövare och konstupplevelser utan om "kreativ ekonomi", "design", om konst i första hand som produkter som kan säljas. Det är en hajpad och mediemässig jargong som effektivt osynliggör det som är basen för hela verksamheten, de människor som ägnar sig åt konstnärlig verksamhet och deras arbetsomständigheter.

Michel Ekman, litteraturforskare och kritiker, påminde om att det centrala i finlandsvenskheten är svenska språket.

– Svenska språket definierar finlandssvenskheten, utan språket finns ingen finlandssvensk kultur. Det är alltså utbildning, medier, litteratur och teater på svenska som de finlandssvenska fonderna ska understöda.

Dramatikern Gunilla Hemming talade om marknadens språkbruk som numera genomsyrar också Valamo kloster. Kulturfondens tillträdande direktör Leif Jakobsson påpekade att exempelvis Kulturfonden har rätt gott om pengar – 33 miljoner att dela ut i stipendier och verksamhetsbidrag i år – men att ansökningarna också blir allt flera. Han påminde också om att finlandssvenska kulturarbetare i mycket högre grad borde ansöka om statliga stipendier och andra offentliga medel, eftersom flera ansökningar ger flera stipendier.

– Men sammanlagt kan man räkna med att det i år finns pengar att dela ut för ungefär 30 finlandssvenska författarårsverken, vilket inte är illa.

Lektorat eller redaktörstjänster på förlag kan Kulturfonden däremot uttryckligen inte finansiera, påminde Jakobsson också om.

Hur förlagsfusionen mellan Schildts & Söderströms påverkar litteraturens diversitet kom egentligen aldrig upp till debatt. Också paneldeltagaren Jenny Wikströms konkreta nödrop från Åbo Akademis litteraturvetenskapliga institution tycktes svårt att svara på. När den humanistiska fakulteten vid ÅA väljer att lägga ner lektorstjänsten i litteratur, hotas den finlandssvenska litteraturens livsnerv, utbildningen av modersmålslärare.

– Hur vår finlandssvenska litteratur förs fram i skolorna är en grundläggande fråga för den finlandssvenska kulturen. Åbo Akademi har inte tagit sitt ansvar i den här frågan, kommenterade en av de närvarande författarna, Ulla-Lena Lundberg efter mötet. Hon föreslår ett upprop och en namninsamling för att rädda lektorstjänsten.

– Det känns kanske futtigt men det är det minsta man kan göra, och att få ihop namn till en sådan borde inte vara svårt.

Vem var inte där?

I den proppfulla salen fanns drygt 150 författare och andra konstutövare, representanter för kolportörsfacket – kritiker, kulturproducenter, förläggare – och helt vanliga kulturkonsumenter. Den finlandssvenska tankesmedjan Magma hade avböjt att skicka en representant till panelen, emedan "det inte hör till tankesmedjans uppgift att ha en kulturpolitisk linje". Svenska folkpartiets bidrag till diskussionen levererades av Nils Torvalds, som demonstrativt avvek innan diskussionen kommit i gång efter att i nedlåtande ton ha önskat alla oroliga "välkomna till verkligheten" och upplyst deltagarna om att han visste allt om nyliberalismen redan 1978.