Snacksalig Rollins lägger världen till rätta

SPOKEN WORD

HENRY ROLLINS

The Long March Tour

Savoy 8.2 

Det var fullsatt på Savoy med alla de 30–40-åriga ansikten som jag känner igen från indiekonserter i stan, trots att onsdagens program inte innehöll en enda ton musik. Ok, Henry Rollins gjorde sitt namn med hc-bandet Black Flag i början av 80-talet (1880-talet, som han själv säger) och en hyfsad solokarriär på 90-talet, men i dag är det bara prat som gäller. Och ju längre in i den tre timmar långa monologen han kommer desto mindre ser jag en rocksångare som tvingast börja göra stand up på äldre dagar, och allt mer som en retorikkonstnär som förr i världen råkat spelat punk. 

För att klarera, det är en viss skillnad på så kallad spoken word och stand up. Rollins är inte en komiker, han står inte på scen för att berätta vitser och få oss att kikna av skratt. Han pratar som när man berättar för sina vänner om något som hänt en – en lång, lång historia med otaliga sidospår och helt utan punchlines. Det roliga ligger i attityden, hankompromisslösa världssyn och den heliga vreden mot all slags idioti han ser att pågår, speciellt i USA. 

De läckraste och vassaste bitarna av showen är när Rollins låter sin avsky för republikanerna och "den amerikanska livsstilen" välla fram, obehindrat som en tsunami av frustration och slå-sig-för-pannan häpnad. Det behövs inga punchlines eller påhittade karaktärer, verkligheten är alldeles tillräckligt absurd. Det är i den här formen man borde få politiknyheterna serverade varje dag. 

När Rollins inte turnerar så reser han. Indien, Afrika, Mellanöstern, Kina, Nordkorea … ”alla de ställen som myndigheterna säger att vi inte borde resa till, jag bokar flyg direkt". För bakom alla härliga anekdoter från vardagen, alla ärrade berättelser om punklivet i turnébussar, sunkiga barer och backstages, är Rollins en blåögd idealist. Under det kortklippta håret, bortom marinofficershakan, de granskande ögonen och tatueringarna finns en fredsälskande liten hippie med levande drömmar om one world, one love – och en äkta tro på förändring till det bättre. "Ni är generationen som ska ända alla krig, rädda miljön, rädda världen", upprepar han flera gånger under kvällen. Och när Henry Rollins säger något så tror man på det. 

Det ser lätt ut, det han gör på scen. Energin flödar fritt och brett, han står i princip oroölig och den längsta pausen han tar är ca två sekunder lång. ”And then there's this …", och så kör vi igen. Det sägs att Rollins tidigare alltid hade ett glas vatten framställt, men han hann aldrig dricka mellan snacket så nu bryr sig arrangörerna inte om att ställa fram något längre. Numera är det bara Henry och hans mikrofon. Men vilket par de är!