Två familjefester i spelkalendern

Tiljorna gungar energiskt under skådespelarnas tyngd. Blå crocssandaler i plast och svarta gympadojor trampar över scengolvet. 

En beige mockasko står stadigt på scenkanten. Härifrån styr regissören Joakim Groth, lätt framåtlutad med vänsterfot på estraden. 

Det är en månad till premiär för pjäsen Remont. Utanför de enorma kyrkfönstren dalar snöflingorna från himlen, inne är det midsommar och uppsluppen stämning. Ensemblen repeterar fortfarande i det gamla bönehuset Betania i Rödbergen eftersom Svenska Teaterns nya Amosscen ännu inte är färdig.

Nina Hukkinen, Niklas Häggblom och Kristofer Möller har just spelat upp en scen där karaktärerna grälar om termosar. Vilken termos brukade familjen använda för te? Skådespelaren Marcus Groth gör dem sällskap och en diskussion om renovering och receptet på rödmyllefärg tar vid. 

Joakim Groths tanke var att skriva en traditionell pjäs i – tjechovsk mening – om splittrade familjer och nyfamiljer.
– Den intimaste formen att skildra samhället är att skriva om familjen. Jag har inte på länge skrivit om familjer i vår tid, när jag gjort det har det varit i en historisk form.

Groth beskriver pjäsen som en tragikomedi, driven i föreställningen till en karikerad realism.

– Den bygger på realism som man vrider till så att den blir nästan karikerad.  Det kräver exakthet och noggrannhet när man bygger upp situa­tionerna på scenen. Ofta har formen i mina föreställningar fått leva en smula, den här förutsätter en större exakthet.

Medan Groths fjolår karakteriserades av dokumentärteater, bland annat föreställningen Faster Elses liv och andra historier som bygger på brev, artiklar och dagboksanteckningar, upptas den här våren av två komedier – visserligen realistiska sådana. 

Förutom Remont på Svenska Teatern sätter Groth upp Anders Larssons nyskrivna pjäs Kungen av ö på Åbo Svenska Teater. Det här är den andra pjäsen av Larsson som han regisserar, den första var Glömskans katakomber på Wasa Teater.

– Jag är ganska hemvan i Anders språkliga värld. Han skriver mera stiliserat än jag, han är språkligt spirituell på ett annat sätt.

Vad gäller handlingen finns det däremot stora likheter med Groths egen pjäs: Kungen av ö handlar nämligen också om en släkt som ska fira midsommar på landet. 

Med båda repetitionerna i full gång kan man undra om det inte är svårt att hålla förställningarna isär.

– Det hjälper att färdas några timmar med tåg.

Att mindre än en månad skiljer de två premiärerna åt är däremot inget ideal, medger Groth.

– Det förutsätter att skådespelarna klarar sig på egen hand emellanåt. I mitt fall måste huvudvikten alltid ligga på någondera av repetitionerna, men tur nog är de inte i samma skede av processen. 

Kärntrupp

De flesta skådespelare i Remont har Groth arbetat tidigare med. Förutom brodern Marcus Groth som medverkat i flera av hans produktioner spelade både Hukkinen och Häggblom i Faster Elses liv.  

– Det är behagligt att arbeta med personer man uppskattar och känner, också konstnärligt. Risken är att man blir bekväm, utmaningen är att skapa utmaningar, konstaterar Groth. 

Att sätta upp sina egna pjäser är Groth också van vid. En teaterkritikers död och Fylla sex är exempel på föreställningar han både skrivit och regisserat.

Till en del smälter regi och skrivande samman. Tidigare när Groth fortfarande endast skrev pjäser var han mera fri att skapa situationer utan att behöva tänka på hur de skulle lösas på scenen. Nu finns iscensättningen i tankarna redan från början. Å andra sidan är det naturligt att stryka och ändra i texten ännu under repetitionernas gång. 

– I takt med att repetitionerna framskrider, och skådespelare och övriga tillför sin del i arbetet lossnar texten från mig och författarsynvinkeln faller småningom bort.

Spontanitet viktigast

Som regissör har Groth med tiden börjat lägga mer vikt vid formen: rytmen i replikerna, hur skådespelarna rör sig i rummet och hur scener är uppbyggda.

– Det svåra är att få till liv och spontanitet, illusionen av att det som sker är naturligt. I något skede av arbetet blir det huvudfokus. All form har en benägenhet att dö, enda sättet att få liv är att bryta och skapa variation. Det som jag uppskattar mest hos skådespelare är just förmågan till spontanitet.

Efter vårens premiärer vill Groth gärna fortsätta med dokumentärteater. I Faster Elses liv var det Groths verkliga faster som hamnade i pjäsens nav efter att han hittat hennes dagbok som avslöjade en kort vistelse på Tavastehus kvinnofängelse. En fortsättning på hans personliga familjebiografi är att vänta.

– Det är lite av en trend som intresserar mig, jag tycker om allt som är konkret och icke-fiktivt på scenen. Det är lite samma som att jag uppskattar det naturliga och spontana. Det ska vara så lite fiktion som möjligt. 

Remont har premiär 18.2 på Svenska Teatern. Kungen av ö har premiär 8.3 på Åbo Svenska Teater.