Merete Mazzarella har hittat hem

 I ett av de stiliga funkishusen i Främre Tölö ligger författaren Merete Mazzarellas nya hem. Tölöviken skymtar genom januaridiset och nedanför oss löper Hesperiaparkens kastanjeallé. Bruset från Mannerheimvägen hörs inte men vi ser den ändlösa raden av bilar som forsar fram

Vi står i matsalen som är central i Merete Mazzarellas nya bok Det enda som egentligen händer oss. Ett år i livet (Söderströms). Här äter Mazzarella och den nya mannen i hennes liv frukost varje morgon alltmedan de samtalar och begrundar utsikten.

Sin titel har boken lånat från ett citat av den högaktuella Marilyn Monroe. "Arbete och kärlek är det enda som egentligen händer oss och det ena utan det andra är inte så bra", uppges Marilyn Monroe ha sagt i en tv-intervju.

Kärlek, arbete och nödvändighet är bokens teman, påpekar Merete Mazzarella, men är, smått uppgivet, medveten om att det är den nya kärleken många av oss är nyfikna på. Hon är lycklig tillsammans med honom som snart skall bli hennes tredje man men medvetenheten om att ha gjort en annan människa ont är oslipplig. Ex-maken finns i Uppsala och det var inte han som ville skilja sig.

– Det dåliga samvetet är ett lika viktigt tema för boken som förälskelsen är, tycker Mazzarella och tillägger att våndan är lättare att skriva om än att tala om.

– Så fort man säger att man har dåligt samvete verkar det som att man vill framställa sig själv i bättre dager. Jag hade ett större behov av att skriva om det svåra, det jag aldrig blir kvitt, än om det lätta och underbara.

– Men kanske det egentligen är en väldigt självupptagen känsla som kommer sig av den självbild jag har haft? Jag  tänker: "Jag är inte den som gör så här." Kanske tänker jag också att jag är för gammal för att göra så här.

Vi pratar vidare om reaktionerna från omvärlden. En av de bästa väninnorna sade upp kontakten medan de allra flesta har varit positiva och uppmuntrande, vilket Merete Mazzarella är ambivalent till.

– Förbluffande många säger: "Men man får väl tänka på sin egen lycka."  Det har jag ingen nytta av. Jag vill hellre bli bekräftad i att det är rätt att jag har dåligt samvete. Jag vill också gärna att de människor som känner min ex-man fortsätter att tala om honom och fråga hur han har det.

Merete Mazzarella åker regelbundet till Uppsala och umgås med ex-maken i ett par dagar. Målet är att han skall veta att hon finns kvar även om de inte längre är gifta.

– Det paradoxala är att det är svårare att om och om igen konfronteras med en människa man gjort illa än att bryta ett förhållande tvärt.

Att handlöst förälska sig på äldre dagar och flytta ihop är inte unikt för Merete Mazzarella och hennes blivande man. Mazzarellas självbiografiska böcker har alltid berört erfarenheter som varit personliga men som andra kunnat känna igen sig i. Så var det också med boken När vi spelade Afrikas stjärna där hon vågade behandla den tabubelagda rivaliteten mellan mor- och farmödrar.

Tråkiga samtal

Konsten att hitta tillbaka till vardagen efter den första handlösa förälskelsen är nya bokens röda tråd. Men Mazzarella skriver om mycket annat också – som varför det finns färre människor som lyssnar än som pratar och varför samtal numera tenderar att bli tråkiga och trampa på stället, som middagskonversationer där alla utförligt redogör för på vilken flygplats de blivit av med sitt bagage.

– Ju äldre man blir desto viktigare blir samtalen. Jag har lärt mig mera av samtal än av böcker.

– Ett givande samtal kan man få igång genom att ställa en fråga. De flesta vuxna blir glada och svarar. Ifall de inte vill svara får de väl säga något avledande.

Själv är Merete Mazzarella uppfriskande nyfiken. Under intervjun är det inte bara jag som frågar.

Snällt svarar jag men paltrar jag?

I sin bok introducerar Mazzarella verbet paltra, försvenskat från engelskans to palter. To palter betyder att uttrycka sig vilseledande och svävande utan att uttryckligen ljuga och är, som alla inser, ett användbart ord.

– Det paltras oerhört mycket nuförtiden. Man kan inte lova någon att inte paltra men man kan ha som principbeslut att paltra mindre.

Merete Mazzarella har varit pensionerad i ett par år men hör till dem som kan kalla sig privilegierade pensionärer. Hon är en efterfrågad föreläsare och en läst författare. I sin bok reflekterar hon över det problematiska arbetslivet – å ena sidan förväntas vi jobba allt längre, å andra sidan visar rapporter att de flesta mår bättre efter pensioneringen.

Själv mår hon prima och försöker att inte oroa sig.

– Dör jag nu tycker ingen att jag dör ung men jag vill gärna vara lycklig en tid till.