Bokit granskar: Bokpärmen har stor betydelse

Efter att ha undersökt utbudet en god stund har jag valt ut fem visuellt fina böcker. Att dessa skulle vara de fem finaste på mässan räknar jag definitivt inte med, eftersom allt för mycket valbarhet har en tendens att göra valen svårare. Fina är böckerna hur som helst.

För att få ett vidare perspektiv på bokpärmarna och deras betydelse för bokinköp behövs en expert, eller åtminstone någon som sett flera bokpärmar än jag.

Att hitta en illustratör på bokmässan visar sig vara svårare än att gå rakt framåt i bokmässans korridorer. Med Schildts förlag och Arktinen banaani i spetsen får jag upprepade gånger höra att bokpärmarna planeras av frilansare och andra personer utanför förlaget, som inte befinner sig på mässan.

På WSOY nappar det äntligen. Produktionsplaneraren Mika Tikkanen ställer upp och följer med för att kommentera de fem böckerna.

Jag visar vägen till Söderströms stånd och lyfter upp Safari med döden av Jan Mårtenson. En gammal bil i ett safarilandskap ger upphov till en spännande stämning som dessutom passar utmärkt till titeln.
– Ta bara inte bilder, säger Tikkanen, när han studerar ett exemplar och fotografen Ida Ginman lyfter kameran.

Tikkanen är överens om att pärmen är lockande och anser att färgerna är bra. Han menar att han skulle köpa den, bara efter att ha sett pärmen. Bingo!

Helst inte för mycket text på pärmen

Glädjerapporten av Bosse Angelöw blir positivt bemött av Tikkanen.

– Det heltäckande fotografiet på gräset fungerar bra och fräscht, men personligen skulle jag ändra den klarröda fonten så att texten urskiljdes bättre, säger Tikkanen.
– Om man är färgblind så ser man ju den inte, fyller han i.

Tikkanen tar sig tid att följa med till Akademiska bokhandeln för att diskutera Sven Nordqvists Hemma hos Pettson och Findus och Louise Boije af Gennäs Högre än alla höjder. Av dessa två beundrar Tikkanen Nordqvists illustrationer betydligt mer.
– Verkligt fin pärm och fina bilder, barnen tycker säkert om det här, jag gör det också, konstaterar han.

Vi får för första gången se en – om inte besvärad – så kritisk Tikkanen när pärmen till Högre än alla höjder kommer på tal.

– Jag tycker pärmen är dålig. Det är alldeles för mycket text, vilket bidrar till ett stökigt helhetsintryck. Men fotografiet är bra, säger Tikkanen.

När jag berättar att den sista boken handlar om Mumin säger Tikkanen att Mumin alltid är bra. Den goda kritiken håller i sig också efter att Tikkanen sett pärmen.
– Att tillverka böcker med hål i pärmen och sidorna är dyrt, men visst fungerar de bra som extraeffekter, barnen tycker om hålen, säger Tikkanen.

Jag tackar för hans tid och blir nöjd kvar med Hur gick det sen? av Tove Jansson i handen. Mina bokval har tilltalat Tikkanen och hypotesen har bekräftats - böcker behöver fina bokpärmar.