Laget med stort L

I torsdags öppnade bokmässan och projekt Bokit 2011 fick sin början. Fyra dagar, 34 timmar och 90 000 besökare senare är det dags att avrunda spektaklet.

Och vilket spektakel sen. De många skrattsalvorna i Bokit-montern går inte att räkna och trots att vi för det mesta skrivit skilda artiklar har en stark känsla av gemenskap och en oövervinnerlig kämpaanda bidragit till att arbetet känts som en lagsport.

Det handlar definitivt inte om någon standardlaguppställning, eftersom vi på ett mångsidigt sätt bytt roller så att alla har fått prova på allt från gallupar, fem frågor och intervjustolen till reportage, test och fotograferande. Efter diverse intervjuer har de slutgiltiga texterna kommit till i montern, där arbetet drivits med ekologiskt bränsle – humor och choklad.

Monterns betydelse går inte att betona för mycket. Där har taktiken, spelplanen smidits, som haft för avsikt att göra vårt arbete så effektivt som möjligt när det bär av ut på fältet. Där har de briljanta vägvinnande idéerna kläckts, som skall dra läsare till sig som Don Rosa drar till sig mässbesökare, i teorin åtminstone. Montern har fungerat trygg hemarena.

Spelfördelaren Johanna Lindfors har dag efter dag levererat passningar till reportrarna, som sedan haft den tacksamma uppgiften att avsluta uppspelet. För att inte tala om videotekniker Aras Jarjis som höjt den gemensamma prestationsnivån med minst ett snäpp.

I skrivande stund är bokmässan inne på den absoluta slutrakan, målet hägrar redan. Matchen ser ut att sluta lyckligt och inom den ordinarie speltidens gränser.

– Det känns inte alls som om fyra dagar gått redan, säger Ida Ginman och resten av laget instämmer.

Till och med fyra dagar och 34 timmar går snabbt när man har roligt.