Läsarna har hunnit i kapp Tranströmer

Caj Westerberg
översättare till finska

– Jag började översätta Tomas Tranströmers dikter för att jag inte kunde låta bli. Det är en stor njutning att läsa och att översätta honom men jag skulle inte säga att det är svårt, för jag har varit så inspirerad. Däremot är det krävande. Tranströmer är en poet för finsmakare men han är också folkkär. När jag har rört mig med honom i Stockholm har det flera gånger hänt att vilt främmande människor kommit fram och tackat honom. Vi har träffats många gånger, bland annat på Runmarö i Stockholms skärgård, och gått igenom nyanser i språket.

– När det gäller Nobelpriset har man väntat hur länge som helst. I något skede kändes det som att Svenska Akademien inte vågade välja Tranströmer av rädsla för att det bråk som uppstod då Eyvind Johnson och Harry Martinson fick priset skulle upprepas. Och då kändes det som att akademien inte vågade välja en poet eftersom de borde välja Tranströmer. Tomas Tranströmer är dock en av samtidens allra bästa poeter, han har nått över språk- och kulturgränser och han läses i hela världen.

Bo Pettersson
professor, Finland

– Jag är glatt överraskad. Tomas Tranströmer är en av de intressantaste och mest experimentella samtidspoeterna. Han behärskar också gamla versformer, bland annat det grekiska versmåttet. Texten verkar fri men är i själva verket bunden. Han fick hård kritik i början av karriären eftersom politisk dikt då var central, men han har omvärderats i efterskott. Läsarna och tiden har hunnit i fatt honom, det som ansågs svårt på 1970-talet upplevs som lättare nu. Tomas Tranströmer har en ganska snäv produktion och det är roligt att Svenska Akademien vågar satsa på kvalitet i dessa tider när författare helst skall ge ut en bok per år.

– Få känner till att Tomas Tranströmer är mycket känd i USA. Jag hörde honom en gång läsa sina dikter i Berkeley i Kalifornien. Han är god vän med Robert Bly och har även publicerat deras brevväxling.

Ralf Andtbacka
poet, Finland:

– Fantastiskt roligt, man hann tro att det aldrig skulle bli av. Tranströmer är en fantastisk representant för poesin eftersom han är så tillgänglig och lättläst, men samtidigt komplex. När man gräver vidare i hans dikter efter den första upplevelsen inser man att han är nästan bottenlös, det finns ständigt något nytt att upptäcka i bildspråket, i tonfallet. Han är både läsarnas och poeternas poet, hans dikt är väldigt destillerad och helgjuten. För mig är det här totalt positivt, svårt att se något kontroversiellt, ingen kunde bättre ha förtjänat den här belöningen för sitt livsverk än han.

Eva Ström
författare, Sverige:

– Jag är så glad så jag har tårar i ögonen just nu. Tranströmer är en stor poet. Han är internationellt känd och aktad, inte minst tidigare nobelpristagare som Seamus Heaney och Derek Walcott har läst och påverkats av honom. Han har ett så otvunget bildspråk, ett slags ren genialitet i sitt bildtänkande. Jag beundrar hans koncentration, där finns aldrig ett ord för mycket – samtidigt som han är anspråkslös, aldrig högstämd eller pompös, när han utgår från små händelser och företeelser som samtidigt är mirakulösa och stora.

Fredrik Hertzberg
kritiker, Finland:

– Jag gillar framför allt Tranströmers retoriska förmåga. Han kan konsten att absorbera läsaren, att fånga och hålla kvar läsarens uppmärksamhet – att få läsaren att fokusera. Det hantverksmässiga – det att dikten är så tydligt gjord – och det att dikten är så genomlyst – som en sonat av Haydn, en av hans favoriter – är något jag tilltalas starkt av. Och det att Tranströmer ser vardagen med röntgenblick. Han har någonting att ge också dem som vanligtvis inte läser dikt. Att Nobelpriset går till honom är därför något som jag tror har stor betydelse för poesin – eftersom hans poesi kombinerar det som bara dikten kan göra och samtidigt når kärnan i tillvaron, tillvarons kärnfrågor på ett kärnfullt sätt, kunde man säga.