Infotainment-utbudet, där bland annat städprogram som Sillä siisti ingår, smälter samman underhållning och fakta. Foto: MTV3

Allt svårare skilja underhållning från fakta

Programgenren ”underhållande fakta” lockar allt fler tv-tittare. Det svåra är bara att avgöra huruvida det är underhållningen som blivit mer faktabetonad eller faktaprogrammen som blivit mer underhållande.

Tv-hösten 2011. Samtidigt som kanalerna fylls av program om vardagen som den upplevs av fastighetsförmedlare, poliser, sjukhuspersonal, tulltjänstemän och hundpsykologer utkommer Kommunikationsministeriets rapport över det finska tv-utbudet 2010. I den kan man läsa att de elva inhemska tv-kanaler (som finns fritt tillgängliga förutsatt att man betalt tv-licensen) förra året sände massiva 170 timmar innehåll per dygn, det vill säga sju gånger mer än det alls finns timmar i dygnet.
Enligt rapporten minskar andelen inhemskt drama, aktualiteter och barnprogram. Samtidigt pekar statistiken på att infotainment-utbudet som smälter samman underhållning och fakta fortsätter öka. Något som även påverkas av att realitybetonade program klassificerade som faktaprogram blir allt fler. Enligt forskaren Miika Vähämaa vid Forskiningsinstitutet för kommunikation vid Helsingfors universitet går det finländska tv-utbudet hela tiden mot en mer koncentrerad, ensidig riktning.
– Det här beror på att alla kanaler ökat andelarna av det man vet att folk ser på mest, det vill säga faktaprogrammen, och då ingår inte nyheter och aktualiteter. I stället är det andelen underhållande faktaprogram som ökar, både inhemsk och utländsk.
 

Fakta ökar trovärdigheten
På grund av att allt fler tv-bolag grundat betaltjänster för att bättre kunna profilera sig blir de enskilda kanalerna mer ensidiga, då man inte vill konkurrera internt. Enligt Vähämaa är det ändå svårt att säga om det är underhållningen som blivit sakligare eller sakprogrammen som blivit mer underhållande.
– Att man på kanalerna helst talar om så kallad ”faktaunderhållning” ökar trovärdigheten. Man vill att utbudet ska se bättre ut, lyfta fram substansen helt enkelt. Vissa talar till och med om en helt ny genre. Klara exempel på den är program som Tulli (Tullen), Sairaala (Sjukhuset) och Poliisit (Poliserna). Och ett program om polisens vardag är inte bara underhållning även om det produceras i det syftet. Svårare att bedöma är till exempel populära Tanssii Tähtien Kanssa (Dansa med stjärnorna). Även om innehållet i huvudsak är underhållande show undervisar man även i dans, det vill säga tekniskt kunnande.

”I Finland uppskattar vi dessutom förmågan att vara skicklig på något, att kunna utföra vårt jobb bra. Det gör att …vi vill se och följa med hur andra klarar sig.”


Varför har det blivit svårare att skilja underhållning från fakta?
– Dels för att underhållning utgör en allt större del av människans vardag. Också på jobbet vill vi ha kul, något som inte nödvändigtvis bara är en dålig sak. Jag tror det här avspeglar sig i vårt tv-tittande. I Finland uppskattar vi dessutom förmågan att vara skicklig på något, att kunna utföra vårt jobb bra. Det gör att vi vill se och följa med hur andra klarar sig. Då får tv-utbudet gärna fungera som ett fönster mot den egna vardagen.
Enligt Vähämaa kommer till exempel inte klassiska naturprogram och traditionella dokumentärer att försvinna, men deras betydelse kan minska.
– Om tio år har vi förhoppningsvis ännu kvar bäggedera. Men redan nu går det att se en trend i efterfrågan på en tydlig krok eller dramatiskt upplägg också i sådana program. Förmågan till koncentration kring något som kan uppfattas som tråkigt kommer i framtiden att vara värdefull och en konkurrensfördel. Frågan är också hur stort värde vi då tillskriver underhållning i våra liv.