Kriget smakar blod, damm och rågbröd

Glassplittret krasar under fötterna på oss när vi hastar genom Näsilinnas övergivna salonger. Högar av patroner finns lite överallt och luften är tung av damm och rök. I det som en gång var palatsets överdådiga finrum hukar tre utsjasade män på vakt bakom sandsäckarna som ligger staplade framför fönstren. Tröttheten lyser ur ögonen på dem, missmodet likaså. Det har just gått upp för dem att den utlovade förstärkningen från övriga vitgardister i Tammerfors uteblir.

– Här har vi några utsvultna karlar, säger filmregissören Claes Olsson och tillägger beklagande:

– Under hela långa dagen har de fått en enda skiva rågbröd att livnära sig på.

Den scen som nu förbereds handlar om hur mannarna i premiärlöjtnant Erik Gunnar Melins kompani försvarar sig mot anfall från rödgardisterna som försöker återta herrgården. Våldsamma strider utkämpas under hela dagen och när kvällen sänker sig har sjuttio av Melins 170 mannar dödats eller sårats. Den utlovade hjälpen kommer aldrig och Melins unga mannar står ensamma.

Lurar sig in

Slaget om Näsilinna 1918 handlar alltså om en av de avgörande striderna under inbördeskriget, den som utkämpades i Tammerfors den 3 april 1918. Melins kompani anlände till Näsilinna klockan halv fem på morgonen. Under sin framryckning genom Tammerfors lyckades kompaniet lura de röda styrkorna genom att ta av sig sina vita armbindlar och därmed obehindrat kunna slinka igenom motståndarnas led.

Melins kompani ockuperade och förskansade sig i Näsilinna. De rödgardister som fanns i palatset avrättades eller låstes in i källaren. Striderna med de röda styrkorna utanför herrgården pågick hela dagen. När kvällen kom återerövrade de röda Näsilinna. Melins kompani lämnade herrgården efter 15 timmars blodiga strider.

Kvar blev de döda och sårade.

– Värst för mannarna var förstås att de tvingades överge sina skadade kamrater. De som dog var de yngsta, de som inkallats från Österbotten, säger Claes Olsson.

En av dem som blev kvar var den unge Oskar Mattans. Hans storebror Johannes Mattans, måste ta farväl av sin svårt skadade lillebror. Oskar Mattans avled senare på sjukhus.

– Visst är det jobbigt att spela en scen där man tvingas lämna sin bror, säger David Grandell som spelar Johannes Mattans.

– Vi försöker sätta oss in i hur det kan ha känts men den genuina rädslan går inte att föreställa sig. Men nervositeten inför inspelningen är äkta, säger Roy Mäki-Fränti som spelar Oskar Mattans.

Likgiltig inför lik

Vi återvänder till mannarna i finrummet. Medan filmteamet justerar kameravinklar och sminköser duttar smuts och maskerar sår i ansiktena på våra soldater, spejar en av dem, han som i verkligheten hette Johannes Fagerholm, tankfullt ut genom det trasiga fönstret.

I filmen kommer vi att få se honom dels i aktion och dels få möta hans ansikte när han berättar sin historia rakt in i kameran.

Greppet har Claes Olsson lånat från tv-serierna Band of Brothers och The Pacific där verklighetens soldater delade med sig av sina minnen. Men eftersom ingen av dem som stred i det finländska inbördeskriget längre finns i livet är det nu skådespelarna som för ordet.

– Jag berättar om hur situationen utvecklat sig och om att jag blivit rätt så likgiltig inför liken, säger Mattias Asplund som gestaltar Johannes Fagerholm på film.

Johannes Fagerholm, som kom från Nykarleby, var en av dem som överlevde kriget.

Krigets vanvett

I Slaget om Näsilinna 1918 utkämpas våldsamma strider men målet med filmen är att skildra krigets vanvett.

– Jag vill inte säga vem som gjorde rätt och vem som gjorde fel men jag vill beskriva tragiken som lever vidare i flera generationer. Inbördeskrig är de värsta av krig, säger Olsson.

Våra krig är ett outsinligt ämne för filmindustrin men inbördeskriget är det minst skildrade och det krig som unga människor tycks känna sämst till.

– Våra unga statisters kunskap om händelserna 1918 är lika med noll. De blandar med vinter- och fortsättningskriget.

– Jag tänker mig att Slaget om Näsilinna 1918 blir en film som öppnar för en debatt. Just därför är det så viktigt att allt bakgrundsmaterial är autentiskt.

Äkta miljö

Initiativet till filmen kommer från Robert Alftan som är uppvuxen i Tammerfors. Tack vare att Näsilinna nu står tomt i väntan på att renoveras skyndade Claes Olsson på sitt filmprojekt.

– Vi fick den bästa studio vi kan få. Här kan vi grisa ner hur mycket som helst .

Premiärlöjtnant Erik Gunnar Melin överlevde kriget och en av dem som bistått med värdefullt material inför filminspelningen är hans dotter Elisabeth Alm. Kuriöst nog finns Melins rågbrödssmörgås från den 3 april 1918 att beskåda på Tammerfors stadsmuseum. Rollen som Erik Gunnar Melin spelas av Nicke Lignell.