Svenska teaterns taklagsfest med Johan Storgård. Foto: Benjamin Suomela

Renoveringen på Svenska Teatern håller tidtabellen

Trots att man ligger lite efter i tidtabellen ska både den och budgeten hålla. I går firades taklagsfest på Svenska Teatern i Helsingfors.

– Projektet är unikt. Svenska Teatern är ett viktigt kulturhistoriskt landmärke. Det nyrenoverade huset kommer att bli en nyslipad diamant i Helsingfors stadsbild, bubblar teaterchef Johan Storgård strax efter att laxsoppan serverats.


– Resten av processen kommer att gå strålande. Tack vare att vi redan vet vilket verk vi öppnar med, och att det blir Kristina från Duvemåla, flyger vi över exilperioden. Europas blick riktas till Helsingfors.


Arkitekten Stefan Ahlman håller en aning mer pragmatisk ton.


– Vi har kommit så långt på så många plan att inget riktigt illa kan hända mer. När man bygger om ett gammalt hus finns det alltid överraskningar. Den största överraskningen var en två meter stor betongklump som vi grävde fram under stora scenen. Det finns ingen logisk förklaring till att den fanns där.


Byggstommen nästan klar

Den grundliga ombyggnaden av Svenska Teatern har kommit till en avgörande anhalt: rivningsarbete och byggnadsstommen är nästan klar och man övergår stegvis till arbete med ytor och finputs.


– Stora scenen får 200 platser till, sammanlagt 700 platser. En före detta, lite mindre repetitionssal får 150–200 platser och namnet Amossalen. Och så återskapar vi den tidigare repetitionssalen Nicken, som nu fungerat som bland annat personalkök. Den får 70 platser, säger Stefan Ahlman.

Miniscenen blir personalkök.


Ska hålla i hundra år

Vid planeringen har man eftersträvat ekologiskt hållbara och funktionella lösningar. Personalen kommer att kunna flytta stora scenografiska element i den största av de tre nya hissarna.


Ombygganden ansågs vara nödvändig eftersom förändringar i grundvattennivån i Helsingfors centrum hotar skada byggnaden. Dessutom har en del av pålarna som teatern står på ruttnat.


Resultatet av ombyggnaden ska hålla i minst hundra år.