Författarmöte föll mellan stolarna

Orsaken är den ”hela havet stormar”-lek som Kulturkontakt Nord och Nordiska kulturfonden leker med de nordiska litteraturkontakterna. Ingen menar något illa, ingen menar något överhuvudtaget, men ett sammanhang försvinner, ett under decennier uppbyggt väldigt kontaktnät får ett stort hål.

Nedläggningen beror inte på något uttryckligt politiska beslut. För några år sedan omorganiserades Nordiska rådets kultursamarbete så att samtliga expertorgan för enskilda konstområden - bland annat litteraturorganet Nordbok och konstorganet Nifca – lades ner och man i stället gav det nybildade tvärkonstnärliga organet Kulturkontakt Nord i uppdrag att dela ut pengar för ”mobilitet”, korta projekt och nya idéer, inte mer än tre år i rad för något enskilt.

Undantag är Orkester Norden, Skandinaviskt hus i Rom, samiskt samarbete och nordiska biblioteksveckan, som fortfarande anses värda kontinuerligt stöd. ”Tack vare skicklig lobbning”, gissar en insatt person som föredrar att vara anonym. Biskops Arnö fick några nådeår efter reformen 2007, men nu anses verksamheten av Kulturkontakt Nord umbärlig.

Därför vände sig folkhögskolan Nordens Biskops Arnö i år till Nordiska kulturfonden, som också den får sina pengar av Nordiska ministerrådet – och fick avslag på sin ansökan om drygt 20 000 euro för årets seminarium som skulle ha ägt rum 14–18 juni.

En litteratursakkunnig
De parlamentariker och tjänstemän i Kulturkontakt Nord eller Nordiska kulturfondens styrelse som tar ställning till ansökningarna, vet av naturliga skäl ingenting om Biskops Arnö. Det inser man snabbt efter några telefonsamtal till några nyckelpersoner i Nordiska rådets byråkratiska djungel. (En av dem trodde att BA var en person.)

Det är inget märkligt med det – därför är det heller ingen vits att peka ut någon av dem. De är, och får vara, beroende av sina sakkunniga. De sakkunniga i sin tur är de som förväntas bedöma innehåll och djup bakom alla påhittiga projekt- och innovationsbeskrivningar som skickas in.

Nordiska kulturfonden – den instans som återstår för den som inte lyckats övertyga Kulturkontakt Nord om att kontinuerligt stöd behövs – har sammanlagt 24 sakkunniga. Bland dem finns exakt en (1) person som uppger litteratur som sin specialitet: den svenska barnboksförfattaren Eva Susso. De övriga 23 representerar arkitektur, film, bildkonst, design, teater, språkpolitik, dans eller ”tvärsektoriell” expertis.

I praktiken var det alltså tydligen Sussos beslut att inte förorda ansökan från Biskops Arnö som fällde debutantseminariet, emedan ”den sakkunniga inte kunnat bedöma det nordiska mervärdet i ansökan”. I stället förordade hon till exempel ett seminarium i Danmark för skrivarkurslärare, ett klassikerseminarium och den anrika svenska kulturtidskriften 10-tals etiknummer. Bra saker i och för sig, nya i bemärkelsen engångsföreteelser, utom 10-tals smarta projektlansering för att profilera sig som ny.

Ett samnordiskt debutantseminarium, som sedan 1960-talet varje år samlat uttryckligen nya författare från alla nordiska länder till intensiva och mångspråkigt tvärnordiska seminarier, kunde med minst lika goda skäl beskrivas som nydanande och innovativt. Detta för att det genom sitt upplägg till innehållet verkligen är det. Seminarieledarna har bytts många gånger om, medan den som borgat för kontinuiteten har varit Ingmar Lemhagen, lärare för den författarskola som verkar på Biskops Arnö.