Jörn Donner: "Shit happens"

Som en lagom mätt kondor på sin avsats i Anderna spanar Jörn Donner ut från sitt elfenbenstorn på Norra kajen. Blicken spänner över sextio år som politisk varelse. Ögonbrynen på pannan vädrar likt morrhår efter vart vinden blåser – sedan sätter han fart i motsatt riktning.

De politiska vindarna har detta år blåst från Timo Soini och hans gäng av muskelbyggare och islamofober. Jörn har fört en ganska fruktlös kamp mot populismen.

– Sannfinnländarna fick fler mandat än vad jag hade trott, men valet blev ingen större överraskning. Jag borde ha nämnt min Mannerheimdokumentär i valrörelsen. Kanske hade fler röstat på mig, men det är lätt att vara efterklok.

Du har varit en relativt ensam röst mot Soini. Varför har inte fler politiker engagerat sig och hörsammat ditt budskap?

– Allmän flathet! Jag har varit konsekvent hela tiden genom att vara en motkraft och göra motstånd. Det vore förödande för Finland om vi vänder ryggen mot Europa.

När de andra kandidaterna har haft lustiga hattar på sig, sponsrat travhästar och minglat med lördagsshoppare i ett sällan skådat röstfiske, har Jörn bokstavligen tagit upp fisknäten hemma i Bromarv. Trygg i förvissningen om att alla känner till honom och vad som står i hans partibok, en bok vars omslag dock har skiftat färg över åren. På planscherna under valet syntes idel Pepsodent-leenden, förutom Jörns foto som var svartvitt och såg ut som en affisch till Sjunde Inseglet.

Tror du att Jörn Donner-gestalten står i vägen för ditt politiska budskap?

– Alla har sin egen bild av vem jag är. Det är svårt för mig att påverka vad folk tycker eller röstar. Men jag är fatalist, det får gå som det går.

Jag blev uppläxad i telefonen om skillnaden mellan defaitist och fatalist. Är inte politik motsatsen till fatalism?

 – Du kallade mig defaitist, men det är en person som gett upp. Det har jag aldrig gjort. Jag satt för några dagar sedan i en bastu på Drumsö och diskuterade fatalism. Jag tror att tillfälligheter påverkar människors liv. När som helst kan en drogad busschaufför köra över mig. Det är ödet som avgör.

Men är det inte politikerns uppgift att vilja påverka och ändra på saker och ting?

– Politikerns uppgift är att ta beslut. Man måste bestämma sig helt enkelt. Sedan får man hoppas att de bra besluten är fler än de mindre lyckade. Det finns många saker som jag är stolt över inom politiken. Jag stödde Matti Ahtisaaris presidentkandidatur, och jag hjälpte till att få Finland med i EU. De dåliga besluten i det förgångna kan jag bara ... sucka över.

Du kom 91 röster efter Thors. Tänk om du hade tagit bussen till Östra Centrum och delat ut några flyers som alla andra. Då hade du varit i riksdagen, vad säger du om det?

– Jag säger som engelsmännen – shit happens! Det var naturligtvis lite otur, men det är sådant som händer. Jag hade nog räknat med att komma in på finska väljare.

Sannfinnländarna har plockat billiga poänger på flyktingar. Finns det ett invandrarproblem i Finland?

– Vi har för lite invandring för att det skulle vara ett problem. Jämför man med Sverige så har de fått en massa läkare, forskare och ingenjörer utifrån som driver ekonomin framåt. Invandringen har i stort sett varit positiv för Sverige. Även om det också finns baksidor i vissa miljonprogramsområden som Rosengård och Rinkeby. Det är typiskt för finska politiker att hitta på problem. Nu pratar de om vägtullar in till Helsingfors precis som om trafiken vore ett problem.

Jörn drar med handen längs med fönsterblecket och inspekterar sitt smutsiga finger. Han är irriterad över vårdammet som letar sig in överallt. Utanför dundrar bilarna förbi.

Man får känslan av att allt ståhej kring valet har skapat en viss trötthet hos honom. Uppståndelsen tar tid från hans skrivande. Just nu jobbar han på flera romanprojekt, en teateruppsättning, ett uppslag till en biografi, och på att skriva de avslutande orden till Mannerheimverket. Listan är lång, men ingenstans nämner han arbetet som politiker. Kanske tar han det för givet.

En uppfattning om dig är att du är väldigt fiffig, men också att du kan tröttna snabbt om arbetsuppgifterna blir för tråkiga. Hur skulle du ha orkat med fyra år i riksdagen?

– Jag har suttit i riksdagen förut och vet vad det går ut på. Jag hinner inte bli uttråkad, eftersom jag har mitt vanliga arbete som jag gör vid sidan av. Min son föreslog att jag skulle skriva en riktigt bloddrypande deckare och sälja massor av böcker.

Hur tycker du den "donnerska" intellektualiteten har fungerat som motkraft mot Soinis känslopolitik? I tv-debatter är det ofta känslorna som vinner.

– Känslorna styr ofta tyvärr inom politiken. I dag måste man förenkla sina budskap, och egentligen är det bara partiledarna som får utrymme att göra sig hörda i medierna. Jag sysslar inte med självskryt som många andra. Däremot går det att argumentera med intelligens och genom att använda fakta och statistik.

Vad hade varit det första du skulle göra om du kommit in i riksdagen?
– Jag skulle åka och fiska. På våren händer inte mycket förutom regeringsbildningen, och jag har fått ett tips från Kjell Westö på vilket spinnspö jag ska köpa. Men allvarligt talat så finns det mycket att göra. Vi står inför stora problem med arbetslöshet, statsunderskott och jordbruksstöd.

Vi står ute på kajen och tar avsked på samma sätt som vi träffades – med en enkel nick utan handskakning. Händerna har han fällt in under vingpennorna på ryggen. När det kommer en plötslig kastby från havet vänder kondoren karaktäriskt kappan mot vinden.

Peter Al Fakir