Andrea Svanbäck: När festen botar hopplösheten

För alla som någon gång bevittnat en studentfest halv fyra på morgonen är det lätt att föreställa sig vad det amerikanska dramat Spring Breakers handlar om. Blunda och tänk att ni befinner er på en strand fullsmockad av unga människor i badbyxor och bikini. Solen gassar, alla dansar, de flesta är fulla.

Nyckelorden heter sex, alkohol och droger. I bakgrunden pumpas en trolsk ljudmatta signerad Skrillex ut genom högtalarna. Allt för att fly den statiska vardagen på universiteten, sannolikt följd av framtidutsikter som ter sig allt mer hopplösa. Tänk ungdomsarbetslöshet och västerländsk välfärd i fritt fall.

Spring Break, detta mytomspunna amerikanska vårlov, blir i regissören Harmony Korines nya film hedonismen personifierad. I cent­rum finns fyra collegetjejer, så desperata efter fyllesemester att de av ren frustation rånar ett lunchställe för att ha råd att komma i väg. Framme i Florida inleds en bedövande fest utan slut där James Francos droghandlare med sin rand av silverplomber i käften och kulsprutor i sängen deklarerar den amerikanska drömmen: ”se på all min skit”.

Länge såg det ut som om filmen inte skulle gå upp på bio i Finland vilket ledde till en enda utsåld visning på filmfestivalen Night Visions i april. En smart pr-strategi eftersom ryktet om Spring Breakers oemotståndlighet snabbt spred sig på sociala medier, så pass att distributören SF Film valde att tänka om. På fredag får dramat en efterlängtad men också kontroversiell premiär, inte minst då två av huvudrollerna spelas av Vanessa Hudgens och Selena Gomez, tidigare kända som väna barnstjärnor i Disneyfilmer. Nu blir de med sina exponerade kroppar i stället representanter för västvärldens unga, allt mer negligerade själar.

Föreställ dig att det här är ett dataspel säger de till varandra och vägrar erkänna läget, kanske för att det redan är allt för utsiktslöst. Men dragningskraften ligger också i satiren, en primitiv känsla av förtjusning över samtidens urspårade konsumtionsfest som samtidigt leder till självrannsakan: ska jag känna avsky eller lockelse över vart det barkar?

Spring Breakers visar på den typ av ungdomskravaller där det är festen som tillfälligt förväntas bota hopplösheten. Här finns analysmaterial för åtskilliga högtravande middagssamtal men också potential till rejäl verklighetsflykt beroende på vem som tittar. För som så ofta med livet självt är meningen med Spring Breakers inte att vara antingen eller utan både och.