Jenny Jägerhorn: Balettgalan som floppade

Sällan har jag varit så besviken efter en föreställning som efter balettgalan World Stars of Ballet på Finlandiahuset i söndags. Arrangörerna lovade bjuda på en kväll med några av världens främsta balettstjärnor och koreografier. Och visst, på scenen stod visserligen en skara kända namn från bland annat Paris, London och New York, även om alla inte längre är på toppnivå. De misslyckade arrangemangen gjorde däremot att det hela urartade i en flopp.

Programnumren hade kortats ner, eller helt fallit bort och vissa av dem hade ersatts av ”nya världspremiärer” (som snarast verkade som en paniklösning som kommit till samma dag). Tekniken strulade otaliga gånger och programmet var fullt av fel – kända koreografer som Nacho Duato döptes till exempel om till "Macho Duaro".

Visst fick vi också se stiliga pas de deuxer men åskådaren snuvades på konfekten. Alla tillhörande tekniskt krävande variationer lämnades nämligen bort. Säljer man biljetter för 50-80 euro kan man helt inte slopa bravurnumren. Det finns en orsak till att man sällan ordnar balettföreställningar på Finlandiahuset – scenen är liten och otymplig och golvet är inte skapt för att dansas på – i synnerhet inte tekniska bravurnummer.

Efteråt hördes besvikna kommentarer av såväl Nationalbalettens dansare som professionella producenter och helt vanliga åskådare. Förutom att det hela blev orättvist mot dansarna, som på grund av omständigheterna inte kunde visa vad de går för, är det också fräckt mot baletten som genre att lura publiken att tro att de ska få uppleva en galakväll av världsklass.

Efter några samtal i går fick jag ändå veta att både dansarna och programproducenten fick en chock när de såg scenen på söndagsmorgonen. ”Eftersom jag ansvarar för dansarnas hälsa var jag tvungen att byta ut några tekniska nummer. Dansarna är erfarna men de kunde de ha skadat sig på den scenen”, berättar Tobias Ehinger, som ansvarar för programnumren.

Finlandiahuset bokades av Berin Art Management och EM Concert Group. Hoppas att de och andra producenter tar lärdom av denna kväll. Ska man över huvud taget fortsätta med gästspel av det här slaget borde man beakta att dansen som konstform är krävande och att det inte går att ordna galakvällar på scener som inte är skapta för dans.

Alexandersteaterns scen är på tok för liten och Nationaloperans scener är oftast bokade för egna produktioner. Söndagskvällen visade att vi verkligen behöver ett Dansens hus.

Skribenten är musikredaktör och tidigare dansare vid Nationalbaletten.