Isabella Rothberg: Gratis bildning

Klassiker hör till bildningen men jag hurrar inte varje gång de dyker upp i teatrarnas repertoarer. Visst är Tjechov fin och Strindberg snillrik, men ibland kan deras närvaro innebära att något nyskrivet faller bort.

Och hur gör man med urmodigheterna i de pjäser som inte riktigt klarat av tidens tand? Hur löser man till exempel stereotypa könsroller eller rasistiska rudiment på scenen?

Sveriges Radios radioteater har blivit ett njutningsfullt sätt för mig att konsumera klassiker. Radioteater har ett eget ganska subtilt uttryck som tillåter lyssnaren att själv skapa sina bilder.

På nätet har Sveriges Radio ett stort utbud premiärer och arkivpärlor tillgängliga. Det digitala rummet är nästan gränslöst vilket betyder att Molière inte knuffar ut samtidsdramatiken.
Dessutom bjuds lyssnaren på många fantasifulla nytolkningar av klassiker. De visar hur mycket som ännu finns att hämta ur vissa texter och att man ibland kan hitta skatten utan att exakt följa originalmanusets karta.

Ett exempel på en sådan lyckad dramatisering är Per Lysanders Krilonakterna som sändes i vintras.

Det tredelade hörspelet bygger på den svenska nobelpristagaren Eyvind Johnsons trilogi från 1940-talet, om den goda fastighetsmäklaren Johannes Krilons kamp mot skurkarna Gideon Staph (Gestapo) och Tage Jekau (Tjeka, den sovjetiska säkerhetstjänsten) som med koncernen ”Nya Villabolaget” försöker få monopol över bostadsmarknaden.

I dag finns återigen krafter som vill se ett homogent samhälle med ”rätt sorts gemenskap” i kvarteren och därför klingar Krilons ord om motstånd så sant: ”Det är min mänskliga plikt, liksom er, att inte vara neutral.”

Men Johnsons böcker har också dammiga inslag. Han är inte direkt berömd för sina helgjutna kvinnoporträtt och till samtalsgruppen ”Grupp Krilon” är det främst friska, västerländska män som har tillträde, konstaterar Per Anders Wiktorsson i sin bok om moralen i Krilontrilogin.

Radioteaterns jazziga, hallucinatoriska och nervkittlande uppsättning kändes ändå fräsch tack vare bearbetningen som också tillät de utestängda kvinnornas röster att höras.

Förutom att friska upp gamla favoriter har Sveriges Radio gått in för att skapa ett bibliotek för hörspel på nätet. I år släpper radion av avtalsskäl föreställningar inspelade före 1963 för att sedan arbeta sig framåt. Genom hörspelsbanken får allmänheten ändå tillgång till en del av världsdramatiken och kan bland annat höra en karismatisk Margareta Krook som Mor Courage 1957.

Den finlandssvenska radioteatern koncentrerar sin jämförelsevis lilla budget på nyskrivet. Det är motiverat då dramatiken inte utvecklas utan nya alster.

Men också den har en lång historia som förtjänar ett bibliotek i stil med Sveriges Radios. En sondering av arkivet skulle emellertid kräva mer personal – förhoppningsvis kan ledningen skjuta till medel för ett sådant projekt i närframtiden. Det är trots allt fråga om ”en gratis källa till bildning”, som svenska radiotea­terns konstnärliga chef Stina Oscarson sammanfattar det.

Och tänk så exotiskt att höra lite skillnadska i etern!