Tove Djupsjöbacka: Sjung!

Trettondagskvällen förflöt vid tv:n och sångtävlingen i Villmanstrand, Finlands viktigaste i sitt slag. Den ena unga begåvningen efter den andra fick i finalen chansen att sjunga operaarior med orkester. Lika många begåvningar kunde man beundra på Fyran, där andra säsongen av The Voice of Finland precis inletts.

Två talangjakter på samma dag alltså, med sången som gemensam nämnare. I båda tävlingarna verkade standarden vara hög. Det är fint att se att Finland har så här många solister i toppklass, oavsett om det handlar om opera eller populärmusik. I Villmanstrand har man ofta suckat över bristen på manssångare, men nu satt det fint med fyra finalister, alla sinsemellan helt olika rösttyper.

De klassiska sångarna har alla åratal av studier på högskolenivå bakom sig, men också i The Voice of Finland är deltagarna redan relativt etablerade i branschen. Det här är inte någon tävling dit man kommer för att göra bort sig och bli nedsablad av domarna. I öppningsavsnittet klappade åtminstone mitt hjärta lite extra för Tomas Höglund, som verkligen lade ner sin själ i Joe Cockers You Are So Beautiful.

För att ha toppen på isberget måste man också ha bredden. Ju fler i vårt land som sjunger, des­to bättre. Tyvärr har sången i vårt samhälle tappat allt fler funktioner. En gång i tiden sjöng man tillsammans, numera är allt fler bara passiva musikkonsumenter. Förr hade varje sång sin plats – arbetssånger att rytmisera arbetet med, vaggsånger att vagga barnet till sömns med, episka sånger för att berätta historier. Vaggsånger hör till de få sångslag som fortfarande existerar i sin kontext.

För den som vill bekanta sig med finländsk folksång rekommenderas filmserien Musikens minne varmt. Serien har visats på Yle Teema under julhelgen och finns också att se på nätet (www.kansanmusiikki.fi). Här presenterar en rad av vårt lands ledande folksångare prov på sånger från svunna tider – allt från visor och ballader till besvärjelser och gråtkväden. Och ero­tiska runosånger! Runosångerna handlade inte bara om Väinämöinen och and­ra hjältar utan om det dagliga livet med alla dess nyanser.

En av de kontexter där sången fungerar på allvar i dagens samhälle är körsången. Många är de som hittar glädjen i att sjunga i kör och därmed får utlopp för sin lust att sjunga, i många sammanhang. Det sjungs ju inte endast på körövningar utan på fester, i bussar, i bastu och bassäng! Och i landets långa led av korister frodas också kommande toppnamn. Tomas Höglund har en bakgrund i bland annat Wegeliuskören och som dirigent för His Master’s Noise medan Tapani Plathan, tredje pris i Villmanstrand, påpekade att han inte skulle vara där han är i dag utan YL, Ylioppilaskunnan Laulajat.

Skribenten är frilansande musikskribent och flitig sångare