Skärmdump från toolonlahdentalot.fi

Tapani Ritamäki: Ett intressantare Helsingfors

Var området kring Tölöviken verkligen rätt ställe att bygga kontorshus på?

”Stadsoasen i absoluta centrum breder ut sig”, lyder rubriken och så fortsätter det så här:
”Om vardagsmorgnarna susar cyk­listerna förbi till sina arbetsplatser. Om veckosluten slår sig picknicksällskapen ner på gräsmattorna. På sandplanen spelas petanque. Vid Operahuset håller man på med yoga. Om kvällarna hörs klappret från högklackade skor och ett glatt sorl när kulturivrarna hastar i väg till kvällens föreställning.”
Så roligt!
Var finns paradiset?
Det byggs just nu, vid Tölöviken i Helsingfors.

Texten ovan kan man googla på ”töölönlahden talot”. Den verkar hopsnickrad av byggbolaget Lemminkäinen med hjälp av Etera, Alma Media, Ernst & Young. KPMG, Ahlstrom och andra som hyr in sig i de snart färdiga husen kring Tölöviken.
Hemsidan, eller vad man ska kalla det, har också en allmänhetens spalt. Men stadsborna – de som ska spela petanque och ägna sig åt picknick i gröngräset – verkar inte särskilt uppskattande. Festen är förstörd med utrop som: ”Vilken medelmåttig arkitektur”, ”Alldeles hemskt!”, ”Som från någon tråkig förort.”

Det intressanta är att stadsborna talar om saken, arkitekturen, medan byggarna ägnar sig åt stämningsmåleri. Varför utnyttjar Lemminkäinen & Co inte sin sakkunskap och argumenterar för sitt formspråk?
Efter att ha promenerat omkring på området och åkt förbi med tåg måste jag hålla med stadsborna. Det här blir antagligen det fulaste centrumområdet sedan Havshagen. Husen är dessutom så stabilt byggda att de håller för skenande tåg – ingen chans där alltså.

Det är vanligt att arkitekter förklarar skönhetsbrister med inbesparingskrav från byggherren, staden, myndigheterna … Det stämmer ofta, men här handlar det om företags huvudkontor och då brukar man inte spara. Snarare visar historien att huvudkontor sällan resulterar i spännande arkitektur: från Valmets låda på Röddäldsgatan (1965) till Nokias i Kägelviken (1997).

Var området kring Tölöviken verkligen rätt ställe att bygga kontorshus på? Borde det ha byggts mera bostäder och ett Guggenheim-museum i stället? Och borde det ha ordnats en internationell tävling – för den på riktigt spännande arkitekturen på de havsnära områden i Helsingfors som byggs ut under 2010-talet verkar bli den som danska arkitektbyrån Lundgaards & Tranbergs Arkitekter börjar förverkliga på Docksstranden 2014. Husen finns bara som planer ännu, men skisserna ser bra ut med branta åstak och rödtegelfasader.

Allra helst borde det konstnärliga ansvaret för området ha getts till Jan-Erik Andersson – Åbokonstnären som låtit bygga det fantasifulla huset Leaf. Då hade Helsingfors fått något som blivit en världsat­traktion. Vilken missad möjlighet.
Det enda som nu fattas vid Tölöviken är att man driver igenom Alvar Aaltos plan med en stor trafikled rakt igenom området.

”Vi bygger ett intressantare Helsingfors”, heter det på hemsidan.

Skribenten är litterär chef och icke-arkitekt.