Andrea Svanbäck: Rädslan kom utifrån

Tio dagar efter att tolv människor sköts ihjäl och femtioåtta skadades under premiärvisningen av The Dark Knight Rises i Denver, Colorado, ser jag samma film i ett av Los Angeles största biokomplex. Beslutet att kila in på den sena visningen med start halv elva känns långt ifrån enkelt. I själva verket är vårt ressällskap inte överens om vi alls ska se historien om hur Batman åter stiger ut ur mörkret för att slåss mot total ondska i ett framtida Sodom där terrorister bär andningsmasker och klasskriget omfattar varenda levande varelse.

De tragiska händelserna i Colorado påverkar oss, gör biobesöket skört. För första gången någonsin kollar jag var salens utgångar finns, tittar extra noggrant på de andra biobesökarna, vad de har i händerna, vem de sitter tillsammans med. När filmen börjar går tankarna ohejdat till salongen i Denver. Sannolikt såg den ut ungefär på samma sätt som rummet jag just nu befinner mig i.

Den här gången lyckas fiktionen inte ta mig till en annan värld. Tvärtom påminner filmens tre långa timmar hela tiden om ondska som existerar i verkligheten jag ska tillbaka ut till. När folk skjuts ner på gatorna i Gotham City vänder jag bort blicken, mår illa.

Någon dag senare läser jag regissören Christopher Nolans förtvivlade kommentar till händelserna i Colorado. Han påminner om att film är en av de stora amerikanska konstformerna och att den delade erfarenhet det innebär att se en berättelse utvecklas på bioduken är ett viktigt och lustfyllt tidsfördriv. Han säger att biografen är hans hem, att det faktum att någon har gjort våld på denna oskyldiga och hoppingivande plats är förödande för honom. Det är det för mig också.

Biosalongen är ungefär den sista plats i världen där jag trodde att jag kunde känna mig rädd. Samtidigt känns det viktigt att erkänna bävan som biobesöket i Los Angeles orsakade – att lusten att stanna hemma fanns där, ett tag. Men rädsla för den typen av vansinne som utspelade sig i Colorado måste också kunna övervinnas just för att bioupplevelsen i sin bästa form är en djup gemensam erfarenhet, där reaktioner och stämningar delas. För att biobesök i framtiden glädjefyllt ska fortsätta tillfredsställa fiktionsbegäret borde biograferna därför få slippa de vakter, säkerhetskontroller och ökade regelverk som just nu med rädslans hastighet sprider sig i Amerika.

Trots att The Dark Knight Rises gjorde mig besviken i all sin stridslystenhet är jag glad att jag såg filmen. Precis som alla andra kulturformer ska film få innehålla både eskapism och hopplöshet. Men det tjänar inget till att förneka att den här verklighetsflykten som älskas så högt av så många också kan bli ett problem för oss som tittar. Speciellt under tider då mörkret i vår egen tillvaro ter sig så outgrundligt djupt.

Skribenten är kulturjournalist.