Kaj Korkea-aho: Med vänliga hälsningar

I ett brev till mig meddelar en ung kvinna som sett mig på teaterscenen i vår att jag är på fel väg och behöver vända om för att inte möta domen. Med ett citat ur Hesekiel vill hon förtydliga det hela: att jag, den ogudaktige, skall dö för min missgärning på teatern, och om hon inte varnar mig så skall mitt blod utkrävas från hennes händer. Jag utgår från att det här betyder att kvinnan inte tyckte att vår pjäs var särskilt rolig.

Den österbottniska extremkristendomen och sådana här åsikter är förstås inget nytt. Jag vet att många som sticker fram hakan och bryter mot något mönster i de delarna av landet får höra sådana här saker. Jag har fått liknande hälsningar förr, och hade knappast låtit det störa mig så starkt som det gjorde nu om det inte varit för brevets sista del, där kvinnan säger att hon i övrigt önskar mig allt gott, skickar vänliga hälsningar och avslutar med sitt gulliga smeknamn.
Det här är en retorik som gör mig alldeles ställd. Det schysta avgrundshotets retorik. ”Eftersom jag är schyst och vill dig väl, så vill jag meddela att du förtjänar evig död.” En variation på samma retorik iakttog jag häromdagen i en diskussionstråd om homosexualitet, där personen som argumenterade emot avslutade alla sina inlägg med en smiley. ”Homosexualitet är fel, men jag har inget emot de homosexuella :)” och annat i den stilen, små stiliserade glada ansikten för att visa att man nog är sympatisk och inte vill någon något ont.
Alltsammans är så arrogant och fullständigt respektlöst att det börjar svida bakom mitt pannben. Smileyn och den vänliga hälsningen framstår för mig mer och mer som den ultimata skymfen, en sista spark i skrevet sedan man krossat någons integritet och stampat på dennes känslor. Jag hoppas åtminstone att det schysta avgrundshotets retorik är en yttring av att vi lever i ett brytningsskede. Den unga generationen av extremkristna lindar kanske in sina budskap i krystad trevlighet på det här viset eftersom de själva börjat höra hur vansinniga saker det är de säger?

Jag ringde faktiskt upp den unga kvinnan, hon med Hesekiel. Talade till en vägg i nästan tjugo minuter. Ville veta vad hon egentligen hade hoppats uppnå med sitt brev. Om jag fick något utläst ur hennes svar så var det don’t shoot the messenger, hon är bara Herrens budbärare. Därför, en kolumn. Tillägnad alla som med sina bästa intentioner planerar hota någon till livet i Herrens namn:
Försök inte påstå att ni gör det ni gör av omtanke om någons bästa. Argumentet håller inte. Tänk efter innan ni börjar vifta med era vapen. Och stå för det ni gör. Försök inte förmildra det. Ska ni behandla era medmänniskor respektfullt eller kränka dem? Vad än ni blivit itutade så är det omöjligt att samtidigt göra både och.

Skribenten är författare.