Tomas Träskman: Design …med låg profil

Civilisationen har under historiens…lopp gestaltats i världsutställningar, mässor, olympiader och grandiosa parader. Helsinki Design Capital 2012 utgör på många sätt en avvikelse från storskaliga och ofta narcissistiska försök att få världens uppmärksamhet.

Designhuvudstadsåret skiljer sig till exempel radikalt från Anish Kapoors… monumentala tornskulptur, Arcelor Mittal Orbit, som byggts i London för att symbolisera Olympiaden 2012. Skulpturen, i all sin massiva falliska manifest-för-sig-själv (synd att den inte vibrerar), kostade lika mycket som designhuvudstadsåret i sin helhet.

Många, särskilt inom inhemska medier men också designer, verkar sakna just sådana spektakulära yttringar: ett torn, en ny stadsdel eller ett blockbusterevenemang på Milanos designmässa. Det finns onekligen något djupt fascinerande över konstruktioner som Eiffeltornet och evenemang, till exempel Stalins militärparader, där människomassan ställs upp för att beskåda extravagant industridesign i form av pansarvagnar, lastbilar och missiler. Ändå har designhuvudstadsåret valt att manifestera sig som en sammanflätning av liv och design – life style om man så vill – men som livsetik och inte som en inredningsguide. Livet blir på detta sätt det designade livet.

Samtidigt gör sig ett märkligt fenomen påmint: det enkla livet fördunklas då det bäddas in i design. Besökare från när och fjärran anländer till Helsingfors och samma fråga vilar på allas läppar: Vad händer just nu i designhuvudstaden? Tafatt pekar jag, än hit än dit. Gatan som de står på, husväggen de lutar sig mot, spårvagnen fullastad med andra besökare, kaffekoppen de smeker med sin mun och yllesockorna som värmer deras fötter är alla design – och så lågmälda. Också jag blir tyst. Som om sagans onda häxa förbannat oss med stumhet nu när vi borde föra mest liv. Eller kanske har vi alla kodats enligt Nokiaprotokoll: sinnrika puritanska utilitaristiska maskiner, men som jämfört med en Iphone framstår som roboten i Trollkarlen från Oz, utan hjärta och själ. Årets slogan Embedding Design in Life, att förankra designen djupt i vår vardag var kanske inte en så bra PR-strategi, trots allt.

Men så överraskar designhuvudstaden mig med ett meddelande som får mig att ändra åsikt: ”Hei! Onpa ihana pyöräkori. Mistä löydetty/saatu? Iloista päivää! Lisa (Lisas e-postadress)”. Så ger sig ett väsen till känna i det designade livet. Inte som en extatisk explosion, utan lättsamt. Designhuvudstadsbon är en flanör och en vagabond. Hon cyklar omkring, ser en underbar korg (samtida design), river en lapp ur sitt block (förra seklets design), skriver med sin kulspetspenna (Laszlo Biró-design) och lägger en sten (stenåldersdesign) på meddelandet så att det inte skall blåsa bort. Hälsningen ”Ha en dag av glädje” är inte design, utan något mycket större.

Skribenten är konstvetare.