Pia Ingström: Varför dog hon?

Utredning av dödsorsaker och minutiösa rekonstruktioner av dödsförlopp fyller inte en utan två hela populära tv-underhållningsgenrer.

Jag vet inte exakt varför min mamma dog. Jag vet vad hon hade för sjukdom, och jag var närvarande under hennes sista timmar. Men den exakta kliniska kunskapen om vilket organ, vilken vävnad, vilken funktion som gav upp och i vilken ordning besitter inte jag och ingen annan heller. Hon hade en dödlig sjukdom och hon dog, det fick räcka som information för oss anhöriga och också för den utmärkt empatiska läkare som ansvarade för hennes sista palliativa vård.
Så här går det lyckligtvis till för många av dem som förlorar sina anhöriga. De dör fredligt, ofta gamla. Blott sällan genom våld, utom de som dör i trafikolyckor. Döden i verkligheten är samtidigt mycket konturskarp och diffus. Den svenska författaren Stefan Gurts nya bok Så dödar vi en människa (Wahlström & Widstrand 2012) handlar om hans fars sista år, ett långsamt avtacklande, demens, den sista tiden på en otrevlig vårdenhet, förvirringen och döden. Gurt gisslar sig för sin underlåtenhet att ta hand om sin far med tillräckligt stor kärlek, kritiserar det trista vårdhemmet och den slumpmässiga medicineringen. Råddigt, sorgligt – och ohjälpligt diffust.

Annorlunda är döden på tv. Sällan ett resultat av hög ålder eller långvarig sjukdom, desto oftare en följd av våld eller dramatiska sjukdomsförlopp. Och alltid översättlig i exakta termer, som skapar en falsk föreställning om att en adekvat motåtgärd hade varit tänkbar. Eller åtminstone att någon enskild person kan ställas till svars. Så kallat strukturellt våld – det som gör att vissa lever mera utsatta liv som sliter på deras hälsa på många trassligt samverkande sätt och ger dem till exempel diabetes – blir sämre seriedramatik.

Utredning av dödsorsaker och minutiösa rekonstruktioner av dödsförlopp fyller inte en utan två hela populära tv-underhållningsgenrer. I läkarserier som House är diagnostiken extremt krävande, och gör sjukdomsförloppen exakta, mätbara och överskådliga. I CSI Miami och CSI New York är det kulans lopp, snittets vinkel, slagets verkan, giftsporernas ursprung och väg genom organismen som kartläggs, liksom i den nya Body of Proof, där Dana Delaney från Desperate Housewifes spelar patolog. Det gruvliga blir ett slags sövande tröstesaga om exakt orsak och verkan.