Kaj Korkea-aho: Äppelkult

Världens högst värderade företag, Apple, har också några av världens mest hängivna kunder.

Det ligger avgjort något extatiskt över företagets produktlanseringar, någon sorts hänförelse i ansiktsuttrycken hos de tusentals som köar utanför butikerna vid nya produktsläpp och något broderligt över gemenskapen användarna emellan. Även hjärnforskare har nu undersökt fenomenet och beteendet och med hjälp av magnetröntgen kunnat visa att hjärnaktiviteten hos Apples trognaste användare när de handskas med företagets produkter är snarlik den hos personer som erfar en religiös upplevelse. Macen och Iphonen skapar alltså bokstavligen gudomliga känslor hos folket.

För mig som en gång vallfärdat till Apples högkvarter i Cupertino, som biktar mig via Facetime, som missionerar min övertygelse till folk i min omgivning och som låter Icloud bevara mina tankar, minnen och planer uppe bland molnen känns det här som en bekräftelse på något jag anat en länge tid. Att jag i mina tonår dessutom varit religiös i traditionell mening gör parallellerna ännu tydligare för mig.

Bekanta känslor. Min relation till prylarna, personlig, tillitsfull. Den starka känslomässiga övertygelsen om att befinna sig på den enda rätta vägen – det omöjliga i tanken på att välja något annat märke när det gäller mina dagliga elektroniska behov. Den enkelspåriga blåögdheten som följer på detta, som gör att jag kan blunda för defekter och bortförklara brister, stå ut med de relativt höga priserna och blint framhålla Steve Jobs ofelbara storhet fastän jag läst biografin och förstått att han var en oberäknelig och elak liten skitstövel.

Själv vill jag ändå tro att vad som helst som man finner glädje i och engageras av, som hjälper en på olika sätt och gör ens existens roligare, intressantare eller enklare, aktiverar de där samma områdena i hjärnan, får en att känna sig religiös i förhållande till något. Förälskelse, vårkänslor, att titta på stjärnhimlen, den där enorma lyckligt livrädda entusiasmen tycker jag går att känna lite överallt.

Att Apples karaktäristiska logotyp oundvikligen för tankarna till en av Bibelns starkaste symboler – bettet ur den förbjudna frukten, syndafallet, själva sinnebilden för människans avståndstagande från Gud – är i sammanhanget både ironiskt och träffsäkert. Säga vad man vill om forskningen kring Appleanvändarnas hjärnor och hur den trivialiserar och avdramatiserar religiösa upplevelser, men den säger onekligen mycket om vår tid. Köpcentren är sedan länge de nya kyrkorna, prylarna de nya helgonen, produktlanseringar är högtider, reklamen våra präster. Finns då Gud? Inte än. Men om några år kanske den är redo att lanseras.

Kaj Korkea-aho
är författare som just nu spelar i föreställningen Pleppo Live! på Wasa Teater