Hans Sundström: Tillbaka till 1929

En sorts gökungeeffekt gör sig ofta gällande i Oscarsammanhang. En stark kandidat breder ut sig och knuffar undan de övriga. Nu blev det bingo för The Artist som plockade hem de flesta av de tunga prisen även om Martin Scorseses Hugo fick lika många utmärkelser i mer tekniska kategorier, fem stycken.
Den i och för sig habila The Descendants hade ändå varit ett för konventionellt val med lagom pikanta ingredienser av syrligt och sackarinartat.
The Artist, som når våra biografer denna vecka, är regisserad av fransmannen Michel Hazanavicius och med en annan fransman, Jean Dujardin, i huvudrollen. Redan det är rätt så unikt för en Oscarvinnare. Dessutom är den, förutom musiken, nästan helt stum.
 The Artist utspelar sig i skarvet mellan stumfilmen och ljudfilmens genombrott. I själva verket vid den tidpunkt då den första Academy Award-galan arrangerades i maj 1929 och då valet stod bland filmer producerade 1927 och 1928. De stora vinnarna var då William Wellmans Wings och F. W. Murnaus Sunrise. Det sägs att regissören Hazanavicius i samband med inspelningen av The Artist kommenderade sina skådepelare till Cinemateket i Paris för att titta på just Sunrise samt Seventh Heaven och Street Angel, alla med den underbara Janet Gaynor.
Och Jean Dujardin. Ja, knappast har någon segrare i skådespelarkategorin sedan Emil Jannings 1929 yttrat färre repliker.
Men en lovsång till filmens ännu tidigare barndom och en påminnelse om vikten av att rädda och restaurera gammal film är också Scorseses charmanta och avväpnande Hugo.
Meryl Streep kammade hem sin tredje Oscar. The Iron lady, filmen om Margaret Thatcher, är inte en av årets höjdpunkter men ingen kan förneka Streeps förbluffande förvandlingskonst. Det må sen gälla en italiensk krigsbrud (Broarna i Madison County) eller en konservativ engelsk politiker.  
Vi noterar också att det äntligen blev en Oscar i birollskategorin för den över 80-årige veteranen Christopher Plummer som för evigt förknippas med kapten von Trapp i Sound of Music men som underligt nog aldrig riktigt gjorde sig som "leading man".
Bland de utländska filmerna har jag inte sett alla nomineringar men gärna applåderar man valet av den iranska Nader och Simin, ett laddat och intelligent, modernt och mänskligt äktenskapsdrama.