Janne Strang: Lycka är …sorgliga toner

Redan de gamla grekerna visste att musik har en förmåga att väcka oerhört starka känslor hos människor. I sitt filosofiska huvudverk Staten förkastar Platon samtliga tonskalor utom de frygiska och doriska, vilkas vibrationer han ansåg väcka dygder som måttlighet och mod i lyssnarens själ. Övriga tonskalor ansåg han vara destruktiva för moralen.

Glad musik – och här håller jag med Platon – är fruktansvärt irriterande.

Moderna musikforskare har å andra sidan ifrågasatt huruvida musik verkligen kan väcka äkta känslor eller huruvida lyssnaren misstar stämningen musiken väcker för sina egna känslor. Skillnaden kan verka akademisk, men hänger ihop med varför människor ofta njuter av ledsam musik, trots att sorg vanligtvis anses vara en negativ känsla.

Förra veckan publicerades en vetenskaplig artikel av forskare Jonna Vuoskoski och professor Tuomas Eerola vid Jyväskylä universitet, som påstår att det faktiskt är möjligt att väcka genuina känslor av sorg hos musiklyssnare. På vissa villkor.

Testpersonerna i Vuoskoskis experiment fick lyssna på dels sorgliga låtar de valt ut själva, och dels deprimerande instrumentalmusik som de aldrig hört tidigare. Känslorna som väcktes evaluerades genom psykologisk forskningsmetodik, bland annat minnestester.

Resultatet var något kluvet. De låtar som testpersonerna själva valt framkallade känslor av sorg hos samtliga av dem, medan instrumentalmusiken som forskarna valt ut endast gjorde personer med empatisk läggning ledsna.

När det gällde musik som testpersonerna själva ansåg var sorglig, hade de i hälften av fallen också autobiografiska, sorgliga minnen kopplade till den. Vuoskoski noterar också att i över 90 procent av fallen hade låtarna ledsamma sångtexter, vilket gör det svårt att ge entydiga svar på vad det är som väcker känslan – musiken, minnena eller texten.

Det andra påståendet är mer revolutionerande: att ledsam instrumentalmusik, som testpersonen aldrig tidigare hört, också kunde framkalla känslor av sorg. Vuoskoski noterar att samtliga verkade njuta av den, och att personer med empatisk läggning berördes starkare.

Men det allra mest intressanta resultatet fann jag mellan raderna i resumén – testpersonerna som själv valde sin musik hade ombetts ta med en låt som gör dem ledsna och en som gör dem lyckliga, men nittiosju procent tog med sig två sorgliga låtar.

Varför? För att glad musik gör en irriterad.

Vilket skulle bevisas!

Skribenten är kultur- och featurejournalist