Pia Ingström: Kiva hobby

Hon tänker hålla fast vid den här hobbyn oberoende av hur presidentvalet går”, stod det apropå presidentkandidat Niinistös hustru Jenni Haukios poesiskrivande i en intervju publicerad i Hbl häromveckan.

Finskans ”harrastaa” låter inte fullt så amatörmässigt som svenskans ”ha en hobby”, och den näpna formuleringen var en översättningsfrukt, men en och annan författare kanske suckade eller bet sönder en dyrbar tand på grund av det här. I söndagens Helsingin Sanomat räknas poesiskrivandet också upp bland hennes intressen, jämte politiken: ”Hirveästi harrastuksia”, oj vad många hobbyer, konstaterar reportern.

Haukio har, vid sidan av studier och lönearbete, gett ut tre diktsamlingar, Paitasi on pujahtanut ylleni (”Din skjorta har smugit sig på mig”) 1999, Siellä minne kuuluisi vihreää maata (”Där det borde finnas grönt”) 2003 och Sinä kuulet sen soiton (”Du hör dess musik”) 2009, samtliga på förlaget Savukeidas.

Jag har inte läst Haukios dikter men däremot tillräcklig många andra av Savukeidas böcker för att undra vad hennes förläggare Ville Hytönen tycker om att framstå som utgivare av hobbydikter. Hans förlag i Åbo är litet men verkar i mina ögon mycket professionellt. På Savukeidas utger bland annat de briljanta och månkunniga essäisterna Jukka Mallinen och Antti Nylén sina böcker. Bland förlagets översättningar finns proffs som Michail Bulgakov, Lewis Carroll, Emma Goldman, Gary Snyder och Charlotte Perkins Gilman.

Det många av dem har gemensamt med Haukio är kanske inte diktandet som hobby utan det faktum att de utför åtminstone en del av sitt skriftställararbete utan att få lön för det, som bisyssla till ett brödjobb. Om man inte kan se professionalitet som något annat än en funktion av hur mycket lön man får, har de nog åtminstone tidvis alla varit amatörer, och skrivhobbyn har varit dem till stor glädje på fritiden, på mentalsjukhuset, i fängelset och vart nu livet slängt dem. Också för en presidentpartner är skrivandet en rimlig option – Sylvi Kekkonen utgav tre av sina sex böcker under makens presidentperiod.

På sistone har författaryrkets djupnande mysterier aktualiserats också på andra sätt. Om författaren skriver sin bok, till vad behövs då förlagsredaktören? Och vad spelar det för roll om det finns ett eller två professionella förlag i Svenskfinland, när alla kan ge ut sin egen bok och till och med få den att se någorlunda proffsig ut om man bara har råd med tryckkostnaderna?

Några svar kanske ges när Mathias Rosenlund samtalar med två finlandssvenska förlagsredaktörer, Anna Friman och Lari Assmuth på Arkadia International Bookshop, Norra Hesperiagan 9, kl 18 på onsdag 2.2.

Skribenten är litteraturredaktör