Tove Djupsjöbacka: Till havs …med folkmusik och dans

Redan i terminalen märker man det – det här är ingen vanlig 24-timmarskryssning. Folk kånkar på stora högar instrument och klädkassar. Men framför allt hejar alla på varandra till höger och vänster, stämningen är varm och avslappnad.

Folklandiakryssningen har blivit en institution. I år gick den av stapeln för femtonde gången, och eventuella tvivlare har tystnat för länge sedan, om de vågat sig ombord. Konceptet är enkelt: ta en Sverigebåt, fyll den till bristningsgränsen med folkmusik- och folkdansentusiaster. Sedan 24 timmar med späckat program: större stjärnor inom branschen, men också timme efter timme med spelmän och folkdansare uppträdande av hjärtans lust. För att inte tala om alla inofficiella korridorbuskspel som frodas under hela kryssningens lopp.

Biljetterna släpps ett år på förhand och säljs alltid slut på ett par timmar. Vad är det då som gör att folk vill komma år efter år? Främst är det den speciella stämningen, vi-andan, bristen på aggressioner och bråk jämfört med en vanlig kryssning. Åldersspridningen är stor, allt från småbarn till pensionärer finns med. Program finns såväl för nattugglor som för morgonpigga, allt från glättig dragspelsmusik till osedliga visor.

Vill man så kan man kryssa för alla intressanta band och springa fram och tillbaka mellan de fem huvudscenerna för att hinna se och höra så mycket som möjligt. Själv tycker jag om att lämna tid för överraskningar – man vet aldrig vad man kan hitta för intressant på vägen.

Många institutioner inom branschen passar på att synas på kryssningen, publicera program och dela ut priser – till den grad att man i fjol beslöt att samla alla priser till en gemensam Folklandiagala. Bland pristagarna i år noteras Ann-Mari Häggman, som belönades med priset Årets Wäinö för sin insats som hypermeriterad folkmusikforskare.

Folkmusiken och folkdansen har båda sin givna plats på Folklandia. Folkdansen platsar fint i båtens teater, även om årets stormiga väder bjöd på extra utmaningar för dansarna. Det är inte så lätt att förmedla innehållet i en känslig menuett eller undvika att krocka med grannarna då båten kränger vilt …

En positiv detalj på Folklandia är det nordiska samarbetet. Varje år finns det folk med åtminstone från Sverige (de kryssar fram och tillbaka två gånger!), och bland artisterna i år fanns till exempel Residans, som gjorde ett festligt showprogram på det kruttorra temat Polskans historia i Sverige. Det skulle behövas fler evenemang som förmedlar kontakter över Finska viken, man lär ju sig mycket genom att se vad som händer i de olika länderna.

Nackdelarna med Folklandia då? Få festivaler är så intensiva, man försöker få plats med en veckas program på ett dygn. Det tar flera dagar att hämta sig från årets strapatser. Men ändå återvänder folk gladeligen, år efter år.

Skribenten är frilansskribent och -kritiker.