Folke Forsman: Orgel eller …högtalare?

Rondo-tidskriftens nummer 12/2011 innehöll ett reportage om musiklivet i Kina med flera bilder av vackra konsertsalar. Varje konsertsal – Pekings konsertsal, Den förbjudna stadens konsertsal, Centralkonservatoriets konsertsal – har en stor orgel i fonden, och det i ett land som helt saknar orgeltraditioner! Allt detta medan publiken i vårt nya stolta Musikhus får nöja sig med klangen av en digitalorgel mot ett mörkt intetsägande draperi.

Vårt lands orgeltraditioner går tillbaka till 1600-talet, orgelbyggartraditionen till början av 1800-talet. Någon konserthusorgeltradition finns inte vilket dels beror på att vi ser orgeln som ett kyrkligt instrument, dels på att vi inte har någon konserthustradition.

Finlands första konserthusorgel var orgeln i Sibelius-Akademins konsertsal byggd av den tyska firman Rieger 1928. Orgeln ansågs inte värd att bevara och konsertsalen är i dag utan orgel.

Nästa försök var Finlandiahuset som fick sin orgel 1973. Det nya konserthuset blev en musikalisk-akustisk besvikelse och även orgeln fick dåligt rykte. Problemet med detta instrument är att det inte är planerat som en orkesterorgel, de 70 stämmorna är utspridda på fyra manualer och orgeln har ingenting att säga till om i ett orkestertutti. Som soloinstrument fungerar orgeln fortfarande utmärkt.

Så stark var besvikelsen över Finlandiahuset att när Tammerfors fick sitt konserthus 1990 rekommenderade orgelexperter att inte bygga en orgel: en orgel i en konsertsals akustik kan inte fungera!

I Lahtis visade man sjutton år senare att detta inte behöver vara sant. Orgeln i Sibeliushuset i Lahtis fick 52 stämmor med tre manualer till ett pris på 1,2 miljoner euro men den som hört den tillsammans med en stor symfoniorkester vet hur enkelt den utmanar orkestern, så ska en konserthusorgel låta!

Akustisk kallas musik som produceras utan hjälp av högtalare. Klangen av den elorgel som nu finns i Musikhuset kommer ur högtalare och problemen med högtalarförstärkt musik i Musikhusets akustik har redan påtalats av representanter för musikgenrer beroende av mikrofoner och högtalare. För att helheten skall bli naturlig och tillfredsställande bör även orgelklangen vara akustisk. En högtalarförstärkt klang är alltid ett surrogat.

En orgel är en dyr satsning och kraven på en konserthusorgel måste ställas högt. Men orgeln kostar endast en gång. En orgel av samma storlek som orgeln i Sibeliushuset i Lahtis torde kosta cirka två miljoner euro (speciella konserthuskrav som till exempel dubbla spelbord höjer priset), men en symfoniorkester kostar cirka sju miljoner euro. Varje år. Och för priset av ett Guggenheimmuseum får man nästan hundra konsertorglar.

Den normala garantitiden för en orgel är tio år, därefter behöver orgeln service en till två gånger per år. Servicekostnaden torde motsvara en arbetsdag för två personer, alltså är den försumbar.

En konsertsal där man inte kan utföra Bartóks Den sällsamme mandarinen, Klamis Psalmus eller Tjajkovskijs Manfredsymfoni utan att ta till surrogatinstrument är inte färdigbyggd. Bygg färdigt Musikhuset! Så gör man i Kina.

Skribenten är doktor i musik, musikkritiker och diplomorganist.