Familje Ab behöver kärlek och 25 liter mjölk

Vargtimmen är inne. Så kallar Henrik Lindberg tiden mellan dagishämtning och middag, präglad av trötthet och hunger.

Tvillingvagnen har gått sönder och tvååringarna Elvi och Ilon går i sicksack på trottoarerna medan femåriga Ivar gör egna små avstickare.
Men det är först då småttingarna plötsligt ensamma går ut på övergångsstället som han höjer rösten.

– Metoden är att jag blir medvetet flegmatisk. Stressar jag upp mig blir alla dagar präglade på samma sätt.

Fyra dagar i veckan går barnen på dagis. Både han och hustrun Maria Sundblom Lindberg arbetar heltid men pusslar för att korta ned veckan. Hon är präst vilket innebär en hel del uppdrag på helgerna. Han är producent på Cityportal som bland annat gör Min Morgon, med en del tidiga turer. Nu utbildar hon sig också till familjeterapeut.

Slammar igen

Mängden skor är imponerande i en storfamilj och gröttallrikarna efter frukosten många. Ändå är det ett prydligt hem som möter oss. Så är det faktiskt oftast.

– Jag får ingen frid om det inte är grovröjt, och det slammar så fort igen här då vi är så många, säger Maria Sundblom Lindberg.

– Visst skulle det vara lättare om jag var mer bohem, men det är jag inte.

Därför stannar hon ofta kvar på morgonen och städar undan. Storasystrarna Siri, 13 år, och Astrid, 11 år, har också var sin dag i veckan som de ansvarar för.
Henrik rusar till matbutiken på bottenvåningen. Då de små behövde blöjor, välling och babymat storhandlade han en gång i veckan. Nu bär familjen hem sin veckokonsumtion på tjugofem liter mjölk i dagliga doser.

Maria Sundblom Lindberg och Henrik Lindberg talar om sitt Familje Ab. För att inte drunkna i vardagsträsket måste en viss logistik och planering finnas. Samtidigt vill de båda ha utrymme för spontanitet.

Inte fiender
Jämställdhet är ett av ledorden som Maria räknar upp för att en familj ska fungera och för att föräldrarna ska må bra som par och individer.
Risken är enligt henne ändå uppenbar för att två annars jämställda människor hamnar in i ett stereotypt mönster. Markservicen fortsätter också då båda jobbar och det blir kvinnan som sköter den eftersom hon var hemma den första tiden med barnet.

– Det behöver inte vara millimeterrättvist. Vi gör det vi är bra på, men det är viktigt att bådas insats är relativt lika, att man faktiskt delar.

Kommunikation är viktigt.
– Då man är inne i ekorrhjulet blir det lätt så att den andra förväntat sig något som man inte fattat. Den som har en högre toleransnivå för stök är oftast passivare, säger Henrik Lindberg.

Enhet handlar om att man inte blir varandras konkurrenter, utan att man kan unna varandra saker, inte minst lite egen tid. Som då Henrik kröp upp i loftsängen för att få se en film ostörd efter att ha skött hela ruljangsen en helg.

Trygga med kärlek
Båda betonar vikten av fysisk närhet; en stund av omfamning.

– Vi är inte bara morsa och farsa utan man och kvinna, säger Sundblom Lindberg.

– Det enda legitima är att säga att barnen är det viktigaste i ens liv och det är klart att de är det, men de behöver inte vara medelpunkten, säger Henrik Lindberg.

De menar att barnen kan bada i föräldrarnas kärlek och på det sättet bli trygga. Men om båda riktar alla sina känslor enbart till barnen kan det hända att föräldrarna inte har något gemensamt då ungarna har vuxit upp.

Svaghet ger styrka
Middag med pastaskruvar som faller på golvet, diskussioner om diktamen och en tonåring som väntar på att få träffa kompisar. Efter maten sysselsätter barnen sig själva en stund.

– Nu är det så lätt att sitta och uttala sig, men då spysjukehelvetet börjar, då hamnar man i träsket på riktigt. Då ställs föräldraskapet verkligen på prov, säger Henrik.

Det blir vaknätter och trötthet som leder till ilska, och det är i de stunderna av irritation som de känner sig mest misslyckade som föräldrar.

Maria säger att hon finner tröst i tanken att hon genom att visa för barnen att hon bara är människa också fostrar dem till människor.

– Det viktiga är att man reder upp det sen. Förlåtelsen måste komma.

Tidvis måste de stora barnen ställa upp så pass mycket att det kan ge Henrik och Maria dåligt samvete.

– Men jag har också sett att min svaghet blir deras resurs. De lär sig göra saker och blir rustade för livet på grund av vår egen otillräcklighet, säger Maria Sundblom Lindberg.