”Föreningens mål är att inte behövas”

Då djurskyddsföreningen Kulkurit började sin verksamhet fanns det mycket att stå i. Johanna Niemi är styrelseordförande och säger att sommaren gått åt till att organisera sig och syssla med pappersarbete.

– Vi håller ännu på att komma i gång, och alla arbetar vid sidan om sina privatliv och jobb. För tillfället har vi 29 hundar och några katter på vår sida, varav de första anländer till sina nya hem i september, berättar Niemi.

Föreningen jobbar för att förbättra förhållandena och kunskapen om djuren i Rumänien och Estland. De strävar efter att populationen av lösa hundar och katter skall minska, bland annat genom kastrering, samt att levnadsstandarden för varje hund och katt ska bli bättre. Därtill jobbar de med att adoptera bort hundar och katter som är i behov av ett nya hem.

– I Rumänien finns det över 2 miljoner gatuhundar. I ett land där inte ens mänskliga rättigheter är en garanti har djuren det desto sämre. De flesta av befolkningen har i flera års tid sett hundarna som redskap och inte som husdjur. Att ändra attityder tar alltid lång tid, säger Niemi.

Som förening säger Niemi att de strävar efter att vara öppna såväl inom föreningen som utåt. De viktigaste är att på gräsrotsnivå arbeta med att upplysa människorna som lever där det finns mycket gatuhundar och katter om vad som kan göras.

– Tillsammans med andra lokala samarbetspartners försöker vi påverka lagförslag som berör djuren. Det slutgiltiga målet är ju egentligen att vi inte skulle behövas, säger Niemi.

Frivilligt arbete
Hela verksamheten grundar sig på frivilligt arbete. Först efter ett år av verksamhet har föreningen rätt att be om donationer, i väntan på det samlas pengarna in genom medlemsavgifter, evenemang, loppmarknader och spontana donationer.

– Det behövs ständigt nya männi­skor som hjälper till. Antingen på evenemangen genom att sälja kaffe, eller genom att komma med kreativa idéer och gåvor i stil med djurfoder, djurartiklar, vitaminer och transportburar, säger Niemi.

Bredvid henne i gräset leker blandrashundarna Nala, 5 år och Remu som är ungefär 5–6 år gammal. Remu är en räddad hund från Tallin och Nala är en finsk hund som tvingats byta hem flera gånger innan hon kom till Niemi. Det var Remu som väckte Johannas intresse för djurskydd.

– När jag var liten kunde vi inte ha hund för att min bror var allergisk. Efter att vi fått Nala 2008 ville vi hitta sällskap åt henne och fastnade för Remu. Och där började det. Djurskydd är en sådan där grej som tar hela handen när du ger ett lillfinger, säger Niemi och skrattar.

Nya hem
Att adoptera en räddad hund eller katt via Kulkurit är även möjligt. På hemsidan finns bilder och fakta om varje djur som behöver ett nytt hem. Adoptionen sker via e-post och telefonsamtal med djurens respektive ansvarsperson och slutligen genom att betala en viss summa och skriva under papper som överlåter djuret till dess nya ägare.

Föreningen vill vara säker på att varje hund och katt kommer till rätt hem och förbinder sig att finnas där som ett skyddsnät för varje djur som gått via föreningen, hela hund- och kattlivet ut.

– En sådan här verksamhet ger så otroligt mycket och man får nya vänner både bland fyr- och tvåfotade. Varje torsdag brukar vi till exempel gå ut och gå och sedan dricka kaffe. På turen är alla välkomna, oberoende om man är stor eller liten, räddad eller inte, säger Niemi.