Nödcentralen talade bara finska

Natten mellan den 9 och 10 augusti vaknade Carin Forsius-Wallgren och såg att det var ljust i köket. Där låg hennes man på mage och kom inte upp.

– Jag blev jätterädd, jag orkar inte lyfta honom ensam.

Forsius-Wallgren visste att ett av hennes barnbarn var i närheten, så han kom förbi med en kompis och hjälpte till. När maken låg i sängen märkte hon att han var alldeles blå­slagen och ringde 112.

– Jag var uppskärrad och olycklig. Jag presenterade mig och sade att jag behöver hjälp. Personen i andra ändan svarade på finska.

Forsius-Wallgren frågade om den som svarade kunde svenska, men samtalet fortsatte på finska, varpå hon själv också bytte till finska.

– Jag klarar mig alldeles bra på finska, det handlar inte om det, utan om att få gensvar och stöd.

I det aktuella fallet har Nödcentrals­verket gjort en klar miss, medger verkets jurist Anna Alarautalahti-Heurlin.

– Om personen inte själv kunde svenska, borde han eller hon genast ha kopplat samtalet till någon som behärskar svenska.

Klagomål förekommer

Enligt Alarautalahti-Heurlin borde alla som jobbar med att ta emot samtal känna till policyn. Varje år får Nödcentralsverket ändå ta emot några klagomål av kunder som inte fått tala svenska.

– Vi går alltid igenom samtalet med den person som svarat i telefon. Om det uppdagas någon brist i kunskaperna finns det också möjlighet till vidareutbildning, säger Alarautalahti- Heurlin.

Nödcentralsverkets färskaste siffror över språkkunskaper är från 2010. Då kunde 40 procent av nödcentralens jourpersonal betjäna sina kunder på bägge inhemska. För vissa områden, till exempel Helsingfors, var siffran högre.

Riktigt färska siffror finns att tillgå bara för Österbottens del och där är situationen föga överraskande betydligt bättre än i resten av landet: 78 procent av jourpersonalen kan ge betjäning på både finska och svenska, visar siffror från i år.

Trots att det förs statistik över hur snabbt kunderna i medeltal har fått svar när de ringt 112, finns ingen motsvarande statistik för hur snabbt man i medeltal får svar på svenska. Svenskan hör inte ens till de sökkriterier som sparas för statistik.

Carin Forsius-Wallgren berättar att hon kände sig hjälplös när personen i andra ändan inte kunde svara på svenska. Hon fick dra andan och berätta allt det hon just berättat på svenska på nytt, på finska. Men trots den nedslående upplevelsen kommer hon att tala svenska om hon behöver ringa 112 någon gång i framtiden.

– Jag är nog sådan att jag gör det. Jag är så pass gammal att jag har rätt att kräva det.