Madrid på 50 000 steg

Man kan förstås köra värsta turistracet, slaviskt följa guideboken och effektivt åka från sevärdhet till sevärdhet. Eller så kan man välja att parkera på solstranden eller vid poolen. Inget fel med det, men personligen tycker jag bäst om att bekanta mig med en ny stad på måfå: att ta kartan i handen, lägga kameran i fickan och bara börja promenera.

På 50 000 steg hinner man se mycket av Madrid och ändå bara en liten del. Området Chueca ligger strax norr om Madrids stiliga huvudgata Calle Gran Vía. Området är superurbant med massor av barer och kvartersbutiker. Det visar sig också, särskilt efter mörkrets inbrott, att Chueca är gayfolkets huvudarena. Barerna skyltar med regnbågsflaggor och i bastun som gör reklam för "Sauna" med azurblåa neonbokstäver sker förmodligen också andra aktiviteter än bara heta bad.

Vi bor på ett diskret hotell på Calle San Marcos mellan Calle Hortaleza och Calle San Bartolomé. Vadå Calle? Det uttalas kajje och betyder gata, men lämnas ofta bort när man talar om spanska adresser.

Längs Gran Vía

För att komma till Madrids absoluta centrum går man ett par kvarter söderut mot Gran Vía som är ett av stadens huvudstråk. Vid och strax söder om avenyn vimlar det av folk på uteserveringarna. Här finns bra shoppingområden med små specialbutiker, stora spanska klädkedjor som Zara, Mango och Bershka samt större shoppingcentrum som El Corte Inglés.

Madrids bottenplan bygger på några större avenyer som korsar ett gytter av smågator. Det betyder många stora korsningar där man lätt kan gå fel. En pålitlig karta är alltså bra att ha till hands. Det lönar sig också att studera metrosystemet på förhand. Det gäller egentligen vilken stad som helst eftersom metron i bästa fall är det snabbaste och billigaste sättet att ta sig fram i en metropol, men i säms­ta fall ett omöjligt korsord att lösa.

Taxibilar finns det å andra sidan gott om och priserna är med finska mått mätt skäliga. Och på tal om priser: maten kostar kanske hälften av vad den gör i Finland och dessutom är urvalet brett. Jamón ibérico, paella valenciana och olika former av cordero (lamm), calamares (bläckfisk), gambas (räkor) och toro (tjur) är bara några av rätterna det lönar sig att smaka på.

Tapas på hörnet

Det mest intressanta med att upptäcka en ny stad är att lyckas komma i kontakt med lokalbefolkningen, äta på restauranger där den äter och chilla i parker där den chillar. Guideböckernas tips i all ära, men visst är det kul att på egen hand fynda en trevlig tapasbar som Toma Jamón på Tabernillas 23 eller pizzabaren La Pizzateca på León 26.

Kan inte heller låta bli att nämna Mercado de San Miguel, denna saluhall som sprudlar av liv ännu vid midnatt. Människor i alla åldrar sitter och dricker vin eller mojito, äter bakelser, oliver eller tapas. Om man bara på något sätt kunde anamma denna mat- och dryckeskultur i Finland …

En pittoresk skvär är Plaza de San Ildefonso som ligger alldeles i närheten av vårt hotell på San Marcos. Här erbjuds en typisk Menu el Día, – dagens meny – och för 13 euro kan man få sig en utmärkt måltid bestående av till exempel gazpacho, lamm med potatis, glass och en flaska vatten. Turisthorderna lyser med sin frånvaro och med dem, all världens försäljare och tiggare och andra lycksökare som frodas kring turistkvarteren vid livliga Plaza Puerta del Sol och vackra Plaza Mayor, som, turiststämpeln till trots, bör besökas.

Gammal prakt

En tidig lördagskväll rör jag mig i stadens sydvästra delar. De två föregående dagarna har jag sammanlagt promenerat ungefär 30 000 steg och bestämmer mig för att 50 000 är ett lämpligt slutsaldo för ett fyra nätter långt Madridbesök.

50 000 steg motsvarar 35–40 kilometer. Delat på tre dagar känns det ganska lagom.

Neråt backen skymtar Atlético Madrids hemmaarena Vicente Calderon; Real Madrids dito, Santiago Bernabéu, ligger ett par kilometer norr om centrum. Går i stället i riktning österut i stadsdelarna La Latina och Embajadores. De smala gatorna är folktomma trots att här finns en hel drös små butiker, varav de flesta skyltar på kinesiska.

Några hundra steg vidare ligger indiska restauranger vägg i vägg, Little India finns också här. Ytterligare ett par hundra steg österut kommer jag till ett aningen sjabbigt torg där tiotals afrikaner sitter och njuter av den varma kvällen. Som på en gemensam signal reser de sig. Alla bär på stora säckar. Jag undrar vad de innehåller och förklaringen får jag redan senare samma kväll.

Jag korsar avenyn Atocha och vandrar längs de trevliga gatorna León och Prado, som säkert klingar bekant för många. Härifrån är det bara ett längre stenkast i riktning öst för att nå museiområdet med sina världsberömda museer som Prado och Thyssen-Bornemisza.

Efter ett antal steg kommer jag till Alcalá, en av de stora gatorna som vid den magnifika belle époque-byggnaden Edificio Metrópolis förenar sig med Gran Vía. Lite österut reser sig stadens kanske ståtligaste byggnad Palacio de Comunicaciones som ändå slås av Palacio Real, det kungliga palatset, på stadens västra kant. Dessa byggnader är bevis på att det åtminstone någon gång funnits rejält med pengar i Spanien.

Madrids lunga

Ytterligare lite längre fram ståtar triumfbågen Puerta de Alcalá och då har man framför sig två intressanta områden både på höger och på vänster sida. Till vänster – izquierda på spanska – finns Salamanca, ett av Madrids mest fashionabla områden vad gäller både butiker och bostäder. Och på högra sidan – derecha – av gatan finns Parque del Retiro, madridbornas lungor och gröna oas.

Ta dig tid att gå till Alfonso XII:s ståtliga minnesmonument vid dammen i parkens norra del och njuta av kvällssolen. Det låter turistiskt, men där trivs också de lokala. I Parque del Retiro kunde jag lugna nerverna efter ett besök på Plaza de Toros de Las Ventas, Madrids mest berömda tjurfäktningsarena. Spektaklet lämnade oss inte oberörda. Vill man uppleva något väldigt lokalt så är detta rätt plats, men fäktningen rekommenderas inte för känsliga personer. För egen del var det mitt första och sista besök.

Killarna med säckarna då? Dem såg jag på nytt senare på kvällen längs turiststråken i centrum där de sålde solglasögon, väskor och souvenirer med säcken som underlag för prylarna.