Billiga kinesiska kräftor vann smaktest

När det drar ihop sig till kräfttest på Hbl är det en och annan näsa som rynkas i redaktionens korridorer.
– Ska ni testa bara utländska frysta kräftor? Nej fy, då får det vara. Jag äter bara inhemska kräftor!
Men priset på färska inhemska kräftor är svidande högt och många väljer säkert att satsa på det som frysdisken har att erbjuda. Och vem vet – kanske finns det en hel del luft i priserna? Därför smyger testövervakaren i all tysthet ner några finska signalkräftor, lika djupfrysta visserligen, bland testkräftorna.
Smakpanelen som slutligen samlas är en brokig skara kräftvänner. Nyhetschef Maria Gestrin-Hagner är en inbiten kräftälskare som ätit kräftor hela livet, medan utrikesredaktör Sanna Karlsson är helt främmande för kräftskiva som familjetradition och åt sin första kräfta som 25-åring tillsammans med vänner. Sommarvikarien Erik Sandström firar kräftskiva varje år.
– Helst med inhemska kräftor, men lever jag på studiebidrag får vännerna nöja sig med utländska kräftor.
Politiska reportern Johanna Minkkinen tycker också att kräftorna hör sommaren till och testet blir hennes kräftpremiär i år. Även testövervakaren Maja-Stina Andersson deltar i smaktestet, men håller sig rätt tyst.
Vi sätter i gång. Sörplande och slafsande hugger testpanelen in på kräfta nummer ett.
– Skalet är stenhårt, man vågar knappt bita i det, utbrister Maria Gestrin-Hagner.
Men när testpanelen trixat lite med kräftknivarna och kommer till köttet lyser leendena upp.
– Riktigt salt och gott, äkta kräftsmak, tycker testarna.
Kräfta nummer två, spanska jumbokräftor av märket Alfocan, blir där­emot ett bottennapp. Själva kräftan är lite blek och smaken, tja, lika blek.
Paket nummer tre, Herrgårdens kräfta, hör till de dyraste men inte heller dessa kräftor faller juryn i smaken.
– Tillräckligt salt men påminner lite om kräftstjärtar på burk, tycker Erik Sandström.
Vid den fjärde testkräftan spelar ett triumferande leende på Gestrin-Hagners läppar.
– Haha, den här är inhemsk, det ser jag direkt, konstaterar hon och avslöjar därmed testövervakarens listiga plan.
Men trots avslöjandet är finländaren ingen given vinnare. Kräftan är pytteliten, och det är oerhört svårt att lossa köttet från skalet och pilla ner det på kräftsmörgåsen. ”Överkokt”, är Gestrin-Hagners omedelbara dom och Erik Sandström tycker sig känna en lite äcklig bismak. Men det är också den enda kräftan med rom, vilket gör Sanna Karlsson förtjust och får henne att höja poängen.
Vid kräfta nummer fem, som är den vackraste och rödaste hittills, är testpanelen delad. En del tycker kräftan smakar riktigt skapligt me­dan andra ryggar tillbaka med en förfärad min.
– Jättekonstig smak, tycker Johanna Minkkinen.
När det drar ihop sig till avslöjande har panelen svårt att tro sina ögon. Den mystiska kräftan nummer ett som blev en överlägsen vinnare visar sig vara den absolut billigaste fryskräftan från Kina. 7,99 kostar hela paketet, som nu får hedersplatsen på bordet och äts upp till allra sista klon.

KRÄFTOR OCH SAMMANLAGDA POÄNG

• Ullmo Jumbo vildfångade kräftor, Kina. 16–22 kräftor.
Pris: 7,99 euro (S-market)
Poäng sammanlagt: 17

• Maailman merien herkut, signalkräftor, Finland. 10 kräftor.
Pris: 26,50 euro (Stockmann)
Poäng sammanlagt: 13,5

• Herrgårdens kräfta, Spanien.
17–22 kräftor.
Pris: 19,99 euro (Stockmann)
Poäng sammanlagt: 8,5

• Alfocan vildfångade jumbokräftor i krondill, Spanien. 16–22 kräftor.
Pris: 11,20 euro (S-market)
Poäng sammanlagt: 7

• Alfocan kräftor, Spanien.
16–22 kräftor.
Pris: 11,95 euro (K-market)
Poäng sammanlagt: 6